Ryssland under tsarerna, Henry Moscow, Allhems förlag Malmö, 1964

Bokrecension:


29

Slaverna hörde till de mest kända folken på östslavisk mark. Under första seklet e.kr. spred sig dessa ljushåriga människor över stäpperna och skogarna från flodområdena nordost om Karpaterna. De brukade sin jord och levde fredligt.

Och med tiden blev skyterna och sarmaterna ett enda folk, och en av dess nomadstammar, de resliga och blonda alanerna, dominerade stäpperna i söder tills goterna stormade in i Kyivriket från östersjökusten. Liksom skyterna och sarmaterna slog sig goterna och alanerna samman.

32

Den Gyllene Porten i Kyiv uppfördes år 1037, men står ännu som en symbol för ukrajinsk frihet före tsarernas tid. I denna stad fann slaverna en gång en säker tillflykt.

Men till och med avarernas glansperiod tog slut, och som stam försvann de så totalt, att de moderna östslaver använder deras namn, när de vill karaktärisera något stendött.

33

Ur seklers raseri, vildars skrän, stegrande hästar, blixtrande svärd och rullande huvuden uppstod den första ukrajinska civilisationen, nämligen kazarernas. Detta turkiska folk uppblandades med kvardröjande hunner och bulgarer. De rycktes fram i hälarna på avarerna och slog sig på 600-talet ned vid kusterna av Svarta och Kaspiska haven samt i området mellan Don och Volga.

När den kristne kejsaren Leo III jagade bort judarna från Konstantinopel år 721, tog kazarerna hand om flyktingarna.
Den kazariske kungen och hans hov anslöt sig till judendomen.

Konstantin V lät förmäla sig med en kazarisk princessa, och deras son blev det byzantinska rikets kejsare under namnet Leo IV (775-780). Kazarernas välde sträckte sig nu ända från den slaviska staden Kyjiv långt i väster till stränderna av Dnipro i den bördiga Ukrajina. Vid kazarrikets sönderfall blev Kyjiv bestående och utgör nu en av hörnstenarna i det moderna Ukrajina.

Kyjivs ålder är obekant, men ur dess jord har man grävt upp romerska mynt från 200-talet. Den kunde ha förblivit en obetydlig ort om inte ett praktiskt taget bortglömt slag hade ägt rum. Efter 80 års stridigheter med kazarerna vann de arabiska förkämparna för Islam en överlägsen seger år 737 och tog tillfånga och förslavade 20.000 slaviska soldater ur den kazariska armen. Många av dem slaver som undkom flydde säkerligen till Kyjiv för att söka upp pålitligare beskyddare än kazarerna. De fann dem i de skandinaviska vikingar, som hade börjat färdas på de stora flodvägarna österut för att röva, bedriva handel och tjänstgöra som väpnad eskort under resorna till Konstantinopel. Från mitten av 800-talet hade de slagit sig ned i slavernas städer längs flodvägen från Holmgård till Kyjiv och till och med så långt söderut som vid Svarta havet.

År 859 gjorde slaverna i Holmgård revolt mot de styrande vikingarna.

36

Med "vårt land" menade de större delen av Kyjivs område.
Ruser enligt vissa källor är ros eller Rokhs, som var namnet på en alanstam, och enligt andra finskans ruotsi (roddare).
Ruser regerade över Holmgård.
Rurik grundlade ett rike Gårdarike med Holmgård som huvudstad.
Rurik dog år 879, och hans släkting (?) Helge (slaviska: Oleg) tog makten tills Ruriks son Ingvar (slaviska: Igor) blev vuxen. Han seglade nedför floden till Kyjiv och dräpte Askold/Oskold och Dir, som styrde staden, och gjorde sig själv till storfurste av Kyjiv.
De nordiska varjagerfurstarna bar lans istället för spira. Med en livvakt av bojarer, dvs adelsmän.

39-40

Kazarernas huvudstad Itil.
Liksom sin fader dog Svjatoslav på hästryggen år 972. På skytiskt maner gjorde en petjeneghövding en förgylld dryckesbägare av Svjatoslavs kranium.

Under ledning av Ruriks sonsons son Volodymyr gjorde Kyjiv sina första kulturella framsteg. Volodymyr var en robust typ, som tillskrivits flera officiella och bortåt 800 inofficiella hustrur, ofta skaffade med våld. Han jagade, höll fester och dröpte kristna med samma välbehag. Han inkallade en mängd präster till Kyjiv och började obligatorisk undervisning för präst- och adelsmäns söner - den första undervisning som bedrivits i Ukrajina.

En tysk biskop som besökte Kyjiv kort före Volodymyrs död, berättar, att staden kunde uppvisa 400 kyrkor och 8 torg. En annan besökare, Adam av Bremen, liknade Kyjiv vid "Konstantinopel, Orientens förnämsta prydnad".

Volodymyrs son Jaroslav den vise (1019-54) fullföljde framåtskridandet bland de kyivska varjagerna och under kyrkans inflytande utfärdade han en lagsamling. Denna lagbok "Rusiska rätten" fastslog bestämda straff för förbrytelser, förbjöd dödsstraff och gav till och med kvinnorna vissa rättigheter. Jaroslav byggde nya kyrkor, bibliotek och teologiska skolor. Han gjorde sin stat Kyjiv till en världsmakt genom att hemföra Olof Skötkonungs dotter Ingegärd/Ingegerd som brud, gifta bort sin syster med konungen av Polen och sina tre döttrar med kungarna av Frankrike, Norge och Ungern. Kyjiv hade nu kontrollen över flodvägarna mot söder och höll på att växa förbi London och Paris.

För gemene man, som före Volodymyrs tid inte hade haft det mycket bättre än djuren på stäpperna, blev livet nu drägligare. På landet brukade fria bönder sin egen jord, och krigsfångar, fattighjon och lagbrytare, som hade arbetat på adelsmäns herresäten som slavar, kunde bli fria. I städer och samhällen blomstrade hantverket, och mannens plats i samhället bestämdes inte längre av hans härkomst. Den yrkesskicklige arbetaren kunde sålunda bli en välbärgad borgare av medelklassen, den klipske bonden kunde bli jordägare eller till och med adelsman.

Ett slags primitiv demokrati började ta form i den instituiton, som kallades vetje, dvs i städerna hållna tingsmöten, där främst köpmännen var representerade. Då man ringde i en klocka, samlades deltagarna på torget för att bestämma i stadens angelägenheter. Dessa möten blev senare så betydelsefulla, att de ibland vlade furstar och dikterade villkoren för dessa. Kyjivriket var nästan ett fritt land.
Jaroslav dog år 1054.

42-43

Kumaner (polovtser) är ett monadfolk från Kaukasiska stäpperna.
Volodymyr ledde ett härnadståg mot Kyjiv år 1169.
När Västerlandets kristna sedan under fjärde korståget härjade och plundrade Konstantinopel år 1204, upphörde också den handel, som hade utgjort grundvalen för Kyjivs existens. Emigrationen ökade under det att nya inkräktare från norr och väster började invadera det som återstod av Kyjiv-riket.

Men långt i öster, i Gobiöknen på gränsen till Kina, växte en mongolisk hövdingson, som tillförde det moskovitiska folket och deras härskare nytt orientaliskt blod. Hans namn var Temujin, senare Djingis-khan.

44

Mongolernas första intrång på de finsk-ugriska skogsmarken nedanför Volga i norr ägde rum år 1223, medan Djingis-khan ännu levde. Då de besegrat en östslavisk styrka vid floden Kalka (Slaget vid kalkafloden), hade de tillfångatagit tre rusiska furstar.
Mongolerna återvände år 1237, brände, dödade och förtryckte.

46

Ruserna kämpade med skytisk hånfullhet. Ingenstans gjorde ruserna hårdare motstånd än i Kyjiv.
200 hus var allt som återstod av Kyjiv, och många år efteråt låg vitnade kranier och ben kringströdda i den övergivna staden. (?)
Mongolerna hade inte kommit för att bosätta sig utan var på jakt efter slavar, krigare och skatter. De var beredda att regera landet genom rusiska furstar och fann sådana, som var villiga att samarbeta.

48

Men till och med Alexander Nevskij ansåg det lönlöst att kämpa med mongolerna. Dessa var dock imponerade av hans styrka och klokhet och utnämnde honom till furste av Vladimir efter broder Andrejs död.
År 1257 mongolernas sändebud.
År 1263 dog Alexander.

49

Litauerna och polackerna, som tog makten efter mongolernas invasion i Kyjiv, präglade för alltid Ukrajina med sin kultur och sin livsstil. Moskva höll på att bildas i en riktig stat av mongolisk-tatariska släkten.

På 1480-talet hade det centrala Moskovitien assimilerats i den finsk-ugriska befolkningen Merja eller Moksel.
Moskva hade aldrig nått samma merkantila rikedom och kulturella utveckling som Kyjiv.
I själva verket härstammar en stor del av Moskvas befolkning från kumaner, tatar-mongoler samt kazarer.
Staden Moskva hade emellertid en stor tillgång i sina härsklystna tatar-furstar, som i själva verket hade strävat efter makt, även då de underordnade sig sina tatar-mongoliska rötter.

52

Ivan III kom till makten år 1462 i Moskovitien. (?)
Ivan och hans moskovitier kontrollerade matvaruförråden, därför gav andra städer vika och makten centraliserades till Moskva, trots dess smuts och gamla ruckel. Han (Ivan) hade krönts till storfurste och reducerade de andra furstarnas makt och gav dem samma ställning som bojarerna (moskovitisk medelklass). Ivan avlägsnade sålunda Moskovitien från ett demokratiskt styrelsesätt och förde landet närmare diktatur.
Ivan IV är den första moskovitiska härskare som lät sig krönas till tsar. Till brud valde han en vacker ung flicka, Anastasia Romanova, av en furstesläkt. Det var han byggde upp en arme som blev i Europa känt som Gyllene Horden.
Don-Kosackerna av vilka de flesta var tatarer och inte brydde sig mycket om vem de slogs med, skövlade och plundrade Ivans städer. Moskovitiska bönder hade blivit hemlösa och flydde till Sibirien, och genom deras flykt höll Moskovitien på att avfolkas.


70

Zaporizjakosackerna (Zaporogerna) bodde på öfästningar runt mellersta Dnipro.


71

I juli 1612 Sigismund med stor brådska förstärkte den polska garnison, som höll Moskva och själva Kreml.
I januari 1613 sammankallades en riksförsamling - Zemiskij sobor, där alla, inklusive bönderna, samhällsklasser var representerade. Man valde den 16-årige Michail Romanov, avlägsen släkting till Ivan IV den förskräckliges älskade Anastasia Romanova.  Hon var dock av en furstesläkt med tvivelaktig uppkomst, då Moskovitierna utnämnde själva sina furstar, dvs möjligen hon var inte ättling till Rurik som det påståtts tidigare.


73

Peter var den furstliga familjens fjortonde barn. Han föddes den 30 maj 1672. När han var 10 år utropades han till tsar av kyrkans patriark och en grupp bojarer.
Våren 1697, gjorde Peter resa till Europa. Han var borta i nästan två år och när han kommit tillbaka till Moskva, börjades reorganisationen av armen och statsadministrationen. Han ersatte kaldendern, som räknade åren sedan världens skapelse, med den julianska, som baseras på tidpunkten för Kristi födelse.
Han lät skriva om kyrkbökerna i ny anda. Historiska källor fick skrivas om, så att han kunde framstå som en äkta härskare med välskrivet förflutet. Det startades ett bygge av en ny huvudstad, St-Petersburg, som skulle öppna sjöförbindelser med Västerlandet och ersätta det Moskva som han alltid hade hatat. Men bristande erfarenhet reste stora hinder för hans reformationer. Den nya huvudstaden byggdes i dimmiga och osunda träskmarker, och så många av arbetarna dog av sjukdomar, att St-Petersburg har kallats "staden, som byggts på människoben". Ytterligare tusentals liv spilldes under arbetet med stadens vattenvägar, och ändå var kanalerna för grunda för oceangående fartyg. Industrierna ägdes liksom nu av staden och detta hämmade privata initiativ och försinkade den ekonomiska utvecklingen.



88
Slaget vid Poltava i Ukrajina (dåvarande ryska provinsen). Svenske kungen Karl tillsammans med ukrajinske hetmanen Mazepa slogs mot Peter den stores arme.



94
Katarina II, kerjsarinna av Ryska Imperiet, skriver lagar som tvingar alla Rysslands provinser till ryssifiering, dvs de inföddas språk förbjöds, tidningar och böcker fick enbart skrivas på Rysslands språk. Dessutom förbjöds även nationella kläderna i provinsiella länderna. Det främsta exemplet är författaren Hogol/Gogol, som var född i Ukrajina men var tvungen att skriva på ryska pga rådande ryssifiering. Ryssifieringen nådda endast de stora städerna, på lander var det dock fortfarande inföddarnas språk och kultur som levde kvar.



Läs mer på www.Historiebloggen.nu