300 års förtryck

Kyivriket anfölls av tatarerna år 1240. Men rus-folket gick ej under genom katastrofen på 1240-talet. Dess politiska och kulturella liv bevarades i rikets västra delar, i det genom furstendömena Volodymyrs (Volynien) och Halytj (Galizien) förening år 1199 bildade furstendömet och år 1252 Konungariket Halytj-Volynien, tills detta sprängdes år 1340, då Halytj (med nuv. Holmområdet och Podolien) införlivades med Polen och Volynien kom under en litauesk furste. Även Dniproområdena, som i fem århundraden skulle lida av tatariska plundringar och människorov och snart sagt avfolkas, blev under 1300-talet litauiska furstendömen.

Sedan 1500-talet började Ukrainare samla styrka  och började strida för sin självständighet. År 1654 i Perejaslavl, betalade Hetman Bohdan Hmelnickij stor summa taler (silvermynt) till Moskovitiska riket för hjälp i kriget mot Polen. 

När sista delen av Ukraina annexerades från Polen av Moskoviterna, systematiserades förtrycket mot ukrainska befolkningen, så att dom skulle assimileras i moskovitiska riket. Förtrycket lyckades endast assimilera högre skiktet av ukrainska eliten. 1720 utfärdade moskoviterna ett förbud mot utgivning av ukrainsk litteratur, även ABC-böckerna, för att ukrainska folket skulle glömma sitt språk och lära sig rosyjska som moskoviternas nya språket kallades efter Peter I reformer i början av 1700-talet.

Det officiella förtrycket slutade år 1991 när Ukraina återtog sin självständighet. Men ryssarna, som moskoviterna kallas idag, fortsätter det indirekta förtrycket.