Diplomatarium Fennicum

588
Avignon 14.3.1351
Påve Clemens VI befaller, i anledning av framställning av kung Magnus, ärkebiskoparna och biskoparna i de tre nordiska rikena att predika korståg mot novgoroderna, som anfallit de till kungens riken gränsande, nyomvända, av honom beskyddade folken ingrer och karelare.

Clemens VI:s Commun. an. IX, lib. III, p. II, fol. 199, Vatikanska arkivet. Dipl. Norv. VI n: o 200. Sv. Trakt. II n: o 300.

Clemens episcopus, seruus seruorum Dei, venerabilibus fratribus … archiepiscopo Nidrosiensi eiusque suffraganeis salutem et apostolicam benedictionem. Svmmus ille celestis agricola sua dextera vineam plantauit electam eamque unigeniti filij sui sanguine uoluit irrigari, ut ex fluente de Christi latere riuulo fecundata vinum produceret, cuius dulcedine ipse plantator altissimus exultaret; sed ecce prochdolor ab apro de silua exterminium in certis christianorum partibus patitur et singularis ferus eam suis pastibus demolitur. Nam sicut carissimus in Christo filius noster Magnus, Swetie et Norwegie rex jllustris, per suos speciales nuntios et literas intimauit, quedam gentes, que Kareli et Ingri nuncupantur, regnis suis uicinj, immo ex vna parte contiguj, recognito sue infidelitatis errore, dicto rege, quem pro suscipienda fide christiana in eorum auxilium specialiter inuocarunt, ipsos ab insultibus et oppressionibus, quibus Ruthenj, catholice fidei inimicj, eos frequentius affligebant, manu ualida protegente, eandem fidem susceperant et baptismum, ijdem Ruthenj ex hoc ad eorum exterminium aspirantes et post eiusdem regis abinde recessum ex inopinato in eos ac alios christianos partium earundem pro dicte nouelle plantacionis defencione de ipsius regis mandato inibi consistentes crudeliter seuientes, alios eorum gladijs, alios suspensos ad arbores, alios uero canum morsibus laceratos et alios eorum incredibilibus tormentorum generibus occiderunt et reliquos Karelos et Ingros superstites in crudelem et horrendam seruitutem redactos redire ad erroris suj cecitatem pristinam compulerunt; idemque rex propter nimiam mortalitatis pestem, que in illis partibus hiis temporibus superuenit, adeo est hominibus destitutus, quod ad propulsandum eorundem inimicorum molimina non sufficit per se ipsum; cum igitur contra huiusmodi fidei inimicos tanto efficacius sit a viris Deum timentibus insurgendum quanto maioribus ecclesiam Dei dampnis affligere cupiunt, quj fidem eandem confundere tam detestabili crudelitate nituntur, nos ipsius regis suplicationibus inclinati fraternitati uestre per apostolica scripta mandamus, quatinus viros catholicos in regnis predictis et uicinis jnsulis positos, ut, contra eosdem infideles crucis signaculum assumentes, ipsos uiriliter et potenter expugnent, exortacionibus salutaribus inducatis. Nos enim, attendentes quod de tanto gratior est defentio fidei quanto ceteris uirtutibus anime fides debet pretiosior reputarj, de omnipotentis Dei misericordia et beatorum Petri et Pauli apostolorum eius auctoritate confisi illam ob id assumentibus signum crucis concedimus ueniam peccatorum et ipsos ea uolumus immunitate gaudere, quam habituri essent, si in terre sancte subsidium personaliter se transferrent. Datum Auinione ij jdus martij pontificatus nostri anno nono. [In eundem modum] venerab. fratr. … archiepiscopo Vpsalensi eiusque suffraganeis. Datum [ut supra]. [In eundem modum] venerab. fratr. … archiepiscopo Lundensi eiusque suffraganeis. Datum [ut supra].



Stockholm 16.10.1324

Hövitsmannen på Viborg Peter Jonsson kungör att fred slutits mellan Sverige och kung Jurij av Novgorod samt att fri fart till Novgorod tillförsäkrats menige köpmän från Lübeck, Visby och andra orter.
Original på pergament i Lübecks statsarkiv. Sv. Trakt. I, sid. 484. LEC. Urkdb. III n:o 707 a. Utställarens under urkunden än kvarhängande, skadade sigill visar enl. Lüb. Urkdb. II n:o 456 en båt med ett ”G” däröver. Hans övriga sigill, se Svenska sigiller III n:o 240, 482 och 524.

Stockholm 16 oktober 1324. Omnibus presens scriptum cernentibus Petrus Jonsson, aduocatus Wiborgensis, salutem in Domino sempiternam. Nouerint vniuersi, quod pax stabilis et firma inter regnum nostrum Swecie et dominum Georgium, regem Nogardie, communitatemque ibidem est posita perpetuo duratura, in qua pace est obligatum et apta concordia placitatum, quod communes mercatores de Lybik, de Visby, et vndecunque fuerint, per flumen Ny cum suis mercibus et bonis debent transire, venire Nogardiam et redire tam per terram quam per aquam, absque omni inpedimento, cum facultate et tranquillitate libera et secura. Idcirco volo, vt dicti mercatores huiusmodi passagium siue transitum in Nogardiam pro libito sue voluntatis excercentes veniendo, morando vel redeundo tam in aquis quam in terris, tam in rebus quam personis pro me et omnibus meis sub castro Wiborgensi constitutis et astrictis meis obedire mandatis et aliis omnibus causa mei facere vel dimittere volentibus liberi semper permaneant et securi. In cuius rei euidenciam firmiorum sigillum meum presentibus est appensum. Scriptum Stokholmis anno Domini millesimo trecentesimo vicesimo quarto, feria tertia ante diem beati Luce ewangeliste.

Audfin, biskop i Bergen, till ärkebiskopen i Nidaros Eilif med anledning av det bidrag, som även av de andlige krävdes till betäckande av statskassans utgifter för rustningar till Halogalands värjande "mote Gudz ovinum Finnom, Ruzsum oc Karelom".
Efter avskrift i Barthol. samlingen, tom IV, sid. 1 ff. tryckt i Suhms Hist. av Danmark XII, sid. 369. Brevskrivaren säger sig mottagit en skrivelse i ärendet ”atta daghum fyrer jooll nu er var”.
(1326.)

Föredragning inför påven av kaniken Nils Sigvastssons från Uppsala redogörelse för insamlandet av peterspenningen i Sverige och Danmark, heliga landshjälpen och andra uppbörder, varvid föreslås, bland annat, korståg mot Sveriges och trons fiender, – ”qvia incolæ regni Sveciæ frequenter invaduntur et atrociter occiduntur a circumsedentibus ipsos Rutenis, scismaticis et paganis” – , förnyandet av Alexander III:s stadga om peterspenningen, samt beviljandet av vissa rättigheter för påvliga legaterna, varigenom de inom Sverige kunde vinna större tillgivenhet och framgång; varjämte framställs ärkebiskopens av Uppsala och hans lydbiskopars suppliker om rättighet för kaniker att i anseende till landets vidd och glesa befolkning på resor medföra portativa altaren; om tillåtelse att låta visitationer förrättas genom tjänliga ombud, till undvikande av betungande gästningar av tillströmmande adelsmän, varemot en årlig avgift skulle av församlingen erläggas; om stadfästelse av kung Magnus I:s och Birgers privilegier för kyrkan och rörande fattigtionden, med skärpta föreskrifter till hindrande av adelns ingrepp; om förnyandet av påven Alexander III:s privilegier för ärkebiskopen och biskoparna i avseende på absolutions meddelande, jämte vissa tillägg; om dispens för predikarebröderna under resor från vissa ordensregler samt om tillsättande av en särskild penitentiarius för Danmark, Sverige och Norge, på grund av språkets skiljaktighet från andra länders, m. m.
Efter avskrift i vatikanska arkivet tryckt i Sv. Dipl. III n:o 2322, där också utredning lämnas om det sannolika utgivningsåret för urkunden.
(1321 eller 1322.)


Boris Konstantinovitsch förtrycker karelarna.
Ur en Novgorodsk handskrift från år 1307 eller 1308, tryckt, enl. meddelande av prof. Mikkola, i [VENÄJÄÄ], I (Moskva 1813), sid. 14.
Men Novgorod underhöll Boris Konstantinovitsch med Karelen, och han förtryckte hela Karelen och tvang (folket) att fly till Tyskarne (= Svenskarne).


Storfursten av Novgorod, Andreas, tillförsäkrar lübeckarna fred och säker väg till och från Novgorod, allenast kungen av Sverige inte spärrade vägen både för dem och novgoroderna ”vnde dat lant des almechtigen Godes vnde der hilgen sunte Sophie vnde des groten koninges van Nowarden weder geuen wille vnde dat slot (Viborg eller Landskrona), dat he hefft gebuwet, wil verstoren”.

Översättning på papper, från 1300- eller början av 1400-talet, i Lübecks statsarkiv. Sv. Trakt. I n:o 152, där också utredning finns om tiden för urkundens utfärdande. (Omkring 1300.)


Kustö biskopshus uppförs av biskop Ragvald och Åbo stad plundras av novgoroderna.
Palmsköldska fragm. Script. Rer. Svec. III 2, sid. 133.
Raguald Alandensis; hic Kwsto erigi fecit anno MCCC[X]VII; huius tempore Birgerus rex tres (= duos) fratres suos duces interemit. Ecclesia Aboensis a Ruthenis spoliatur feria 2:a pentecostes (= 23 maj) anno …



16.11.1303
Kung Birger beviljar lübeckarna för ett år fri färd på Neva till Novgorod under förutsättning att de ej medföra vissa förbjudna varor eller eljest företaga något till kungens eller rikets skada.
Dat. sexto decimo kal. decembris. Original på pergament i Lübecks statsarkiv. Sv. Trakt. I n:o 155, samt, efter ett äldre avtryck, även i Sv. Dipl. II n:o 1413. 16 november 1303.



Aspösund 24.6.1313
Kung Birger beviljar staden Visbys borgare samt alla andra köpmän frihet att med inte förbjudna varor färdas på Neva till Rus.
Dat. dominica Deus omnium. Original på pergament i Lübecks statsarkiv. Sv. Trakt. I n:o 180. LEC. Urkdb. III n:o 645 c. Aspösund 24 juni 1313.



Svenskarna anlägger Keksholm (Korela), men novgoroderna förstör fästet och dödar besättningen.

a) ur en gammal kronologi för tiden 880–1430. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 64; b) ur Arvid Trolles d:o. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 237; c) ur Erici Olai krön. Script. Rer. Svec. II 1, sid. 72; d) 1:sta Novgorodiska krönikan. Jfr. 3:dje Novgorodiska krönikan tryckt i [VENÄJÄÄ] III, sid. 221 där staden, vars grundande förläggs till år 1293, kallas ”Korela”.

a) MCCXCV. Siggo Loba et socii sui occisi sunt in Kækisholm. b) Anno Domini MCCXCVI (!) tha wore mange swænske mæn slagne i Karelin. c) Anno Domini MCCXCV occisus est a Ruthenis Siggo Laba, præfectus castri Kækisholm, cum sociis suis egressis a castro, defectu victualium, sed cum grandi hostium strage et ruina. d) År 1295. Anlade Svearne med sin höfding Sigge en stad i Karelen; men Novgoroderna kommo och förstörde staden och dödade Sigge samt bortsläppte ej en enda man.




Svenskarna gör härnadståg till Karelen och anlägga Viborg. 

a) ur en gammal kronologi för tiden 266–1430. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 26; b) ur en d:o f. t. 880–1430. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 63; c) ur Visby minorit. d:o f. t. 815–1412. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 42; d) ur Stockholms minorit. d:o f. t. 1008–1502. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 77; e) ur en gammal d:o f. t. 1160–1320. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 87; f) ur Arvid Trolles d:o. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 237; g) och h) ur en gammal d:o f. t. 1208–1330. Script. Rer. Dan. V, sid. 496.

a) MCCXCIII. Edificatum est castrum Viborgh, et Sweui vicerunt Kareliam. b) MCCXCIII. Exercitus magnus iniit in Kareliam, et constructum est castrum Wiburgense. c) Anno Domini MCCXCIII expedicio Byrgeri regis Swecie facta est in Kareliam, et Kareli fidem susceperunt et facti sunt tributarii domino regi Swecie, et edificatum est castrum Wiborch in Karelya. d) MCCXCIII subiugati sunt Kareli Sweuis, et edificatum est castrum Wiborgense. e) MCCXCVII (!). Ivit exercitus Swecie ad Karelos, et constitutum est castrum Wiborgh, et Kareli fidem sumpserunt. f) Anno Domini MCCXCIII, tha wune swænske mæn Karelen g) 1293. Svevi vicerunt Kareliam. h) 1294. Robusti Suevi occubuerunt in Karelia.



Städer och köpmän, som driver handel på Novgorod, överenskommer att ingen skall, vid förlust av liv, ära och gods, idka någon köpenskap med novgoroderna.
 Original på pergament i Lübecks statsarkiv. LEC. Urkdb. VI n:o 2766. Jfr därsammanst. regest. (sid. 27) n:o 626 aa. (1292?)



Oslo 16.8.1328
Kung Magnus kungör beloppet från vart stift (utom det finska) av det sexårstionde, som enligt påve Clemens V:s förordnande blivit uppburet i Norge och Sverige och varav de påvliga nuntierna Johannes de Serone och Bernardus de Ortolis, på påven Johannes XXII:s anmodan, lämnat kungen hälften ”pro expungnandis inimicis Christi paganis, videlicet Rutenis et Carellis, regnorum nostrorum, presertim Norwegie, conuicinis”. Nämnda odelade tiondegärd utgjorde från de norska stiften 14,907 mark 6 ½ öre norskt mynt, samt från de sex svenska stiften 14,914 mark 1 öre 16 penningar. svenskt mynt. Från det av nuntierna överlämnade halva beloppet hade kungen till dem återställt 63 ½ mark svenskt mynt för pengarnas överförande från Sverige åt honom i Norge och åt ärkepresbytern Thyrkillus i Oslo 50 mark norskt för tiondens uppsamlande i Oslo stift. Dat. in crastino assumptionis beatæ virginis Mariæ. 

Från ett av konungen i september 1352 utfärdat vidisse på pergament, svenska riksarkivet. Sv. Dipl. IV n:o 2675. Sv. Trakt. I, sid. 525–528. Oslo 16 augusti 1328.



Avignon 13.8.1326

Påve Johannes XXII till legaterna Johannes de Serone och Bernardus de Ortolis att lämna åt kung Magnus hälften (resp. tredjedelen) av den i Sverige och Norge insamlade sexårstionden till hjälp emot karelarna och novgoroderna, över vilkas infall och härjningar kungen genom sändebud hos påven beklagat sig.

Reg. secret. Joh. XXII, t. V, an. X, fol 373, Vatikanska arkivet tryckt i Dipl. Norv. VI n:o 113 a och b samt sedan i Sv. Trakt. I n:o 210; efter ett inkorrekt och ofullst. avtryck även i Sv. Dipl. III n:o 2573. Såsom syns, föreligger två olika redaktioner av bullan, hänförande sig till huruvida åt konungen skulle lämnas hälften eller blott tredjedelen av ifrågavarande tionde. Antagligen har påven överlåtit åt nuntierna att bestämma vilketdera brevet skulle användas, och dessa valt det för konungen fördelaktigare.

Avignon 13 augusti 1326.
Johannes episcopus, seruus seruorum Dei, dilectis filijs Johanni de Serone, priori conuentus fratrum ordinis predicatorum de Figiaco Caturcensis, et Bernardo de Ortolis, rectori ecclesie de Noualibus Electensis diocesium, apostolice sedis nuncijs, salutem et apostolicam benedictionem. De uestre circumspectionis industria plenam in Domino fiduciam obtinentes petendi, colligendi, exigendi et recipiendi pecuniam decime sexennalis, olim imposite per felicis recordationis Clementem papam V, predecessorem nostrum, in consilio Viennensi pro subsidio terre sancte et alias contra rebelles et inimicos catholice fidei conuertendam, a prelatis et capitulis ecclesiarum cathedralium Norweye, Swecie ac Gocie regnorum, necnon et ab ipsis ac quibusuis alijs personis ecclesiasticis residua dicte decime, si qua restarent ibidem forsitan colligenda, per alias nostras certi tenoris litteras uobis et uestrum cuilibet insolidum concessimus facultatem. Sane dudum ex insinuatione carissimi in Christo filij nostri Magni, regis Norweye illustris, non absque magna mentis compassione percepimus, quod infideles pagani, Carelli uidelicet et Rutheni, regnis suis Norweye, Suecie ac Gocie propinqui, adeo regna ipsa, presertim Norweye predictum sibi uicinius, et degentes christicolas in eodem per rapinas, incendia, strages uarias, captiones, incarcerationes, depopulationes et tam locorum sacrorum quam aliorum dirutiones et alios incursus hostiles multiplices hactenus, maxime post clare memorie Hayquini regis Norwege, aui sui, obitum, crudeliter et immaniter afflixerunt et molestare continuis uexationibus non desistunt; quod ijdem christicole, sic ex premissis afflicti multipliciter et consumpti, adversus hostium crucis predictorum seuiciam et superbiam seuientem stare non poterunt diutius, nisi oportunis subsidijs fulciantur; quodque regis eiusdem ad hoc necnon et infideles eosdem ad diuini nominis laudem et gloriam ac fidei exaltationem catholice liberationemque Christiani populi, impugnandos non sufficiunt, ut habet prefati regis petitionis series, nobis per dilectos filios nobiles viros Bertrandum de Sueiolis et Raymundum de Lemena, nuncios et ambaxiatores suos exhibite, facultates. Nos autem eisdem regi et suis subditis christicolis super oppressionibus, calamitatibus et miserijs hujusmodi paterno compatientes affectu, eisque uolentes de illo, quod commode presentialiter possumus, subsidio prouidere, discretioni uestre per apostolica scripta committimus et mandamus, quatinus, si de predictis necessitatibus nobis ignotis merito uobis, dum in illis partibus fueritis, constiterit euidenter, prefato regi medietatem(1) pecunie dicte decime sexennalis, collecte in eisdem regnis ac etiam colligende, in subsidium et necessitates predicta[s], secundum ordinationem uenerabilis fratris nostri archiepiscopi Nidrosiensis et duorum ex suis suffraganeis, per eundem archiepiscopum et uos super hoc assumendis, quorum oneramus in hac parte conscientias dispensandi, nostro nomine concedatis et etiam assignetis, inde confici facientes duo consimilia publica instrumenta, quorum altero penes eundem archiepiscopum remanente, reliqum ad nostram cameram transmittatis uel etiam deferatis. Residuam uero medietatem pecunie dicte decime, quam(2) pro subsidio terre sancte predicte et alias contra rebelles et inimicos fidei orthodoxe in alijs partibus, prout nobis et apostolice sedi expedire uidebitur, dispensandam expressius retinemus, ad eandem cameram mittere seu deferre, sicut melius et securius poteritis, studeatis. Si uero prefatus rex uel eius gentes aut subditi uobis super huiusmodi medietate(3) prefate decime, per nos vt premittitur retenta,(4) prestarent impedimentum seu obstaculum interponerent quoquomodo, quod absit, quo minus pecuniam dicte medietatis(5) de dictis regnis extrahere libere ac ad prefatam cameram deferre uel mittere integraliter ualeatis, nos quamcunque concessionem, donationem et assignationem, quam de medietate alia(6) pecunie dicte decime regi fecissetis predicto, ex nunc prout ex tunc uolumus et decernimus esse nullas, dictumque regem ad restitutionem illius, quod inde recepisset, teneri et remanere nobis et prefate Romane ecclesie obligatum. Datum Auinione idus augusti pontificatus nostri anno X°. I den andra redaktionen: 1) terciam partem 2) Residuas uero duas partes pecunie predicte decime quas 3) huiusmodi duabus partibus 4) retentis 5) pecuniam duarum partium predictarum 6) quam de dicta tercia parte




Novgoroderna under furst Jurij (Danilovitsch) anfaller Viborg, men slås tillbaka.

a) Ur en gammal kronologi för tiden 880–1430. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 65. Nästan likalydande anteckning ingår i en annan d:o för tiden 1298–1473. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 94. Jfr. härmed Cal. Trollianum och Hammarstadense, vilka, med bortlämnande av de andra kronologiernas dagbestämning, förlägger anteckningens förra hälft blott under rubriken Augusti, men senare hälft under September, varvid Cal. Troll. till denna senare hälft fogar ett ”V id.” (= 9 september), men Cal. Ham. både ”II id. Clare virginis” (!) och ”Gorgonii martyris” (Script. Rer. Svec. I 1, sid. 234 och not y). b) ur en gammal kronologi för tiden 1220–1552. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 90; c) 1:sta Novgorodska krönikan.

a) MCCCXXII. Georgius, magnipotens rex Ruthenorum, primo obsedit castrum Wiburgense cum potestata magna in die Clare virginis (= 12 augusti). Eodem anno predictus Georgius commisit bellum cum castrensibus Wiburgensibus, et ipse cum multitudine nimia confusus recessit ipso die Gorgonii martiris (= 9 september). b) 1322 belägrade storförsten i Novgorodien Nyborg (= Viborg) med en väldig magt på S:t Klaras dag, men hans folk blef der slaget, så att han måste vika tillbaka igen. c) År 1322. Kom furst Jurij till Novgorod, kallad af Novgoroderna, och befallde att förfärdiga kastmaskiner. Då kommo ock Tyskarne (= Svenskarne) med en krigshär till Karelska staden, men de intogo den icke. Samma år tågade storfursten Jurij med Novgoroderna till Viborg, den Tyska staden, och angrep den med 6 kastmaskiner, ty den var stark; och många tyskar i staden blefvo slagna, men somliga blefvo hängda och andra bortförda till (landet) Nis; och sedan de stått en månad, anföllo de den, men intogo den icke; och för våra synders skull stupade där åtskilliga dugliga män.



Landskrona anlägges av Tyrgils Knutsson, men intages av novgoroderna och förstörs.

a) och d) ur en gammal kronologi för tiden 266–1430. Script. Rer. Svec. I 1, sid. 26–27; b) och e) ur två d:o för resp. t. 880–1430 och 1298–1473, tryckta i Script. Rer. Svec. I 1, sid. 64 och 92; c) ur Erici Olai krön. Script. Rer. Svec. II 1, sid. 73; f) ur Erikskrönikan. Sv. Medelt. Rimkr. I, sid. 50–62; g) ur Erici Olai krön. Script. Rer. Svec. II 1, sid. 73 o. f. h) 1:sta Novgorodska krönikan.

a) MCCXCIX. Multi nobiles et alii interfecti sunt in Landzkrono de regno Swecie MCCC. Corona terrarum edificata est in Rucia. b) MCCC. Edificatum est castrum in Ruscia Landzkrona. c) Anno Domini MCCC. Tunc ædificatum est in malo signo castrum Landzkrona. Anno Domini MCCCI. Tunc destructum est castrum Lanzkrona a Ruthenis. d) MCCCI. Landzkrona destructa cum omnibus suis. e) MCCCI. Destructum est castrum Landzcrona a Rutenis. f) Om pingisdagha ther epter wara tha wille marskalk Törgils fara, aff konungsins vegna hafde han räth then vänaste skiphär man hauer seet, ok ville the hedno ey lenger skona; foro tha ok bygdo Landzkrona met xi hundradha föra men, thet forma wel konungen aff Swerige än. Jag tro wäl at man aldregh saa flere godh skip i Nyo än tha; ther er ok een swa ädela hampn, at bord vid bord ok stampn vid stampn lagdo the ther bryggio läghe medhan, swa at engen storm dreff them thädhan. Mällom Nyo ok Swärta aa ther villo the at husit skulle staa; vpa et näss the möttos badha, thet wart them allom tha til radha, swa at Nya hon raan sunnan wider ok Swärto aa ran nordan husit nider. Tagher the Rythza thetta spordo, ena starka reyso the tha giordo bade a skip ok swa med hesta ok vänto at the skullo göra thera bezsta. Tha willo the crisno ena reso fara ok villo the hedno ey lenger spara, gawo wt ena reso mathelika stoor, the wp i Hwita träskit (= Ladoga) foor, atta hundrad folk oc ekke meer, thera forman heet Haralder, ekke haffdo the ther mere makt. Aff en holm tha war them sakt, wäl twsanda hedninga lagho ther aa, tith haffdo the huxat ok vildo them sla. Hwita träsk er som eth haaff, swa som bokin sigher här aff. Rythzland ligger östan sunnan til ok Karela nordhan, swa at sion them skiil. Tha the komo swa lankt fra thera här som xxx viko sio lankt är, tha waro the ey halwäghis kompne tiith; wäderith bleste ok sion gik hwit. Tha kom en storm ok bleste swa, at the matto näpplika landit faa. Karela land the tha sokt ok komo til land om ena otto vider eth torp widher ena aa, swa som man först til daghin saa. Haffdo the sin skip ey a landit dragit, tha haffde them sion all sunder slagit. Ther war mangen man water ok trötter, ther lagho the tha fääm netter, drapo ther folk ok brendo thera by ok manga vsko, gambla ok ny. The huggo sunder thera hapa ok brendo, tha fingo the lugn ok ater wändo; thy at the hado vpätith thera maat, swa at han wanz tha ey lenger aat. Tha the komo ather til Pekkinsäär, tha laa thera eghin forvardh thär. Summi lagdo sik tha ther widher ok summi foro til adelhärin nider. ok the wt med landit sagho, tha sagho the ther koma farande meer än twsende lädior, alla warande. Ther dugde ey tha bidha lenger, man weet gerna sith synasta, tha som tränger; ok lotho tha flyta for strömen nidh. The Rythza giordo aff thörran widh flota högre än nokor hwss ok satto i eld, swa at han bran liwss, ok loto swa nid för strömen ränna ok hugdo ther met thera skip at brenna. Flotane staddos fleste vp aa een stoor fora jnnan älfwenne laa; hon war ther fäst for then saka, at flotane skullo ey a skipin vraka. Then tiid Rythzane komo tiith, man saa ther marga brynio hwit; thera hielma glimado ok thera swärd, jag tro the foro ena Rythza färd. The haffdo trätigho twsend folk ok eth twsend, swa sagde thero tolk. The Vplendzsko waro mykit färre, ok Rythzane waro mykit flere oc wärre. The lupo til storms til en graff, ther drogho ä twe then tridie aff. Vpa then graff ther stod en gardh ok atta bardfriid med wiikskard; then graff gik mellom tweggia aa, ther jnnan wiid all härin laa. Helsinga lagho alle jnnan en hoop widh sudre ändan at then groop. Ok Rythzane lupo rät fastlika till, rät som the willo sighia: jak will ther ower vtan hwars manz taak, huat Helsingen sköt, hiogh eller staak. Tha vildo Rythzane ä halla sith krii, tha skipto hoffmennene sik ther j. Matias Ketilmundason met sin rota tha kom, en vnger, starker helade froom, Henrik van Kyrna ok Jwan, the slogo tha Rythzane ther bort fran, Peder vnge Porsse ok the flere, swa at thera rote ward tha mere, ok gingo til thera ower the graff. En lithin stund för än the wisto aff, tha war Rythzanne kompani mellom thera ok grawena wel slikt tii som tesse Vplenzske waro. Än wardho the sik tho at hwaro ok huggo sik gönom thet hedna vthet, swa at marger Rythz fik rödhan swet, ok komo alle thädhan vtan skadha, alle hem til thera mäio stadha. Väl tio tusend Rythze jnnan en rota hiollo vnder en skogh vider en brota; som en sool swa glimadho the, swa waro thera wakn wäna a at see, ok hiollo ok sagho husit vp a, en cristin sagde: jak wil besta en aff them bezsta aff allom them, ella han före mik fangen met sik hem; swa frampt at marskin mik thet lowär, tha vil iak väkkian, vm han sower. Ok ward tha rasklika til redha ok loot sith örss vt för sik ledha, loot thet fortekkia, sik husin skoo ok stappade maklika ower en broo. Taghar han kom vtan then renneboom, tha vände then stolte hälade sik om ok badh sina sälla heela liffua: vil Gud oss ewintyr giffua, j skulin mik här ather see ok en annen met mik, thet ma väl ske; skal thet ok ganga ower mik, thet stande til Gud j hymmerrik. Drotzet Matius var tha swen; han war then, som stappade en vid en, wiiste fram en tolk hans erende bar ok hörde thera Rythza antswar. Han sagde her haller en ädela man, en aff wara bezsta tha er han; han haller her all redho oc bidher ok vil bestanda en then bezsta aff ider om liiff, gotz ok fengilse han haller her när, thet maghen i see; stinger nokor aff jder honom nidher, han giffuer sik fangin ok fölger ider, faller ok nokor aff jder, om thet skeer, göre honom thet sama, han bedis ey meer. Wy seem wel han haller här ok hauer oss stappat yffrid när. Ok rykto tha saman ok talados widher, konungin sagde: er nokor aff ider honom wil besta, tha huxe sik om, wi seem thet er en hälade from. Jak weet thet wel, thet er ther met änt, the haffua oss ey then versta sänt; jak tenker ey annat hwo honom bestaar, wy faam the tidhande honom misgaar. The Rythza swarado: wy takum ther ey til; her er engen honom bestanda wil. Han hiolt ther ä til nattin kom, sidhan wände then ädla man sik om ok reedh ather heem til sin här; han wart wel vntfangen, tha han kom ther. Jak loffuar then häladh for sin könheet, litit lowar iak the snödo hedna vthet. The Rythza toghot tha jnnan en dagh, ella haffde ther warit eth manzslagh. The Vplenzsko willo tha hawa striit, swa frampt vm Rythzane haffdo biit. The rymdo tha bort vm ena nat ok sagdo at the haffdo tith komit alt affbrat. Tha husit war bygt ok wäl hannat ok wel spisat ok wel bemannat, tha wille adhilhärin heem, en godhan forman satto the them, en godhan riddare heet her Sten; ther med wändo herrane ather i gen, try hundrad folk lotho the ther aa bade thet störe ok swa thet sma, tw hundradha men wel föra ok hundradha ther arbeide skullo göra, the mälta skullo, bryggia ok baka ok the om nattena skullo waka. Tha sägilde thera hoffwod här vtan amynnit ok lagdis ther, lagho ther ok biddo böör swa som mangin man än gör. Then tiid böör matte ey koma, tha fortröt thet the hälada soma. Matius Ketilmundason ok hans kompani, vnge, raske hälada frii, the villo ä nokot haffua til handa ok loto thera örss föra til landa ok ridho tha met här ok brand gönom Inger ok Watland ok brendo ok hioggo alt nider, ther sik villo ther säthia wider; ridho swa til skips ok sigildo til landa, the hedno satho ather oc rördo i branda. The komo hem om sancti Mikels tiidh, konungen vntfik them wäl oc war all bliid. Drotning Märita tha i kyrkio giik epter sith första barn hon tha fiik. Han heet jonker Magnus; han war födder a Stokholms hws. The ather a Landzkrono waro villo mangt hawa thet the vmbaro. Somarin haffde thera kost rööt, ok thera miöl laa saman stööt; hwsin waro ny ok miölet war heet ok vrnade sköt, thet war them leet, ok maltid laa mykit saman oc bran, ther aff fordarffwadis marger man. The fingo tha ena kranka soot; skörbiwgh gör engom manne goot. Swa som the owir bordith satho ok syntos helbrygda, drukko ok atho, tha fioldo thera tänder a bordith nider; huat menniskio matte hallas ther vider! The bliwo ther aff mange dödhe, at husit laa maxan ödhe. Tha gingo the saman ok kerdo sin wanda: viliom wy ey senda bud til landa ok kunnogha marskenom wara wedagha, jak weet han wil thet ey fordragha, at första skipin magha gaa, han lather her ferskan kost vpa, liffuande nöt, swin ok faar ok sender hiit helbrigda folk til war ok föra thet siwka hädan ok heem. Tha swarade en riddare aff them: wy viliom ey marskins hierta gröta, Gud ma tho wel war kumber böta. Rythzane sampnado sik tha aff ny ok Karela ok hedne men, for thy at thet husit war them swa lakt, at then landen haffdo enga andra makt, än the skullo sik ther vnder giffua älla ok fly, vm the willo liffua. Tha sampnado the en wäldoghan här ok met en litin rota komo först thär ok villo amynnet ather pala, thet war huseno swa nala, twa milo wegh eller twa wiko sio huat man skulle heller ridha eller roo. Tha the aff husit sagho them rida, tha wille tesse ey lenger bidha, vtan drogho thera tygh vpa, ey tiwgho saman, swa waro the faa, ok ridho ok villo vnderstanda huat rythzane willo hawa til handa. The wisto aff enga andra lagho vtan them, som the ridha sagho. Tha the komo til thet amynne, tha sagho the engen man thet synne, vtan tymber huggit ok til dragith, ok pala the skullo hawa niderslagith. Tha the sagho enkte til them, tha vändo the om ok villo ater heem. Tha haffdo the thera laghor lagt tessa lund, tha stodh thera akt, at the skullo ey husit ather faa, ok skullo them fanga eller slaa. The hiollo j skoghin ekke fierre, hundrada Rythza waro j hware. The crisno lotho til thera staa ok hioggo sik genstan gönom twa. J tridio haldit wart han saar, herra Sten, thera forman waar; tha komo the gönom them alla tree, marghom Rythze giordo the wee. The Rythza fölgdo them alt med, thera hielma klingado som thet stedh, ther man pleghar aa at smidha; the haffdo ofäfle wider at strida! ä huilkin rote til thera foor, war han litin eller stoor, the satto them ä fra sadlana swa, at the matto wel taka til foot at gaa; the fölgdo them heem alt til then port, sidhan vändo om Rythzane ok ridho ater bort. Ther epter tha ward husit belagt med Rythzane ok met thera makt. Tha Rythzane komo, än waro the tha sextan före men ther aa. Rythzane stormado nat ok dagh; ther gaffs wt margt eth anxlikt slagh. The crisno waro faa ok husit war wiit, the hedno skipto opta ok tiit. En rote gik til ok annar fra, swa loto the dagh ok nat at gaa. The crisno wordo tha swa trötte, j maghin mäl prowa huat thet sätte hwa som ärffwoder dagh ok nätter, thet är ey wnder at han warder trötter, ok hauer enkte tholl eller bidh, han tholl ther ekke lenge widh. Tha kom eld i husit ok bran, ok Rythzane gingo jn man wid man. Tha rymdo the crisno aff then wära, ok jnnan en kellare ok wardho sik thäre. Sommi bliwo ok a wernen dödhe ok wordo tha skilde aat ok ströde. Huar bleff döder i synne vra marger wart ther dräpin, som siwker laa. Herra Sten talade til Rythzana swa: Pläghin i ey godha men at faa? Lagdo fra sik sin wapn ok villo sik giffua, thy at hwaryom war kärt at liffua. Wy kunnom wel träla i wara dagha, ärffwoda bära, lypta ok draga. Torkil Andersson swarade tha: Gröt ey marskins hierta swa. En Rythz sköt han med eth spiwt aat brystet in ok at ryggen wth, swa at han styrte nider i stadh. Sidhan finge the i källaren waro eth badh. En from hälade heet Karl Haak, hans eghin sälle han i häll staak; han haffde Rythza kleder vpa ok ville jn i kellaren gaa. Han wart thy dräpin, at han honom ey kende, Gud laste then högha skada ther hende; Gud önke then jammerlika nödh, swa marger helade ther bleff dödh. Tha waardo the sik i kellarenom swa, at Rythzane kunno them ey faa för än the sworo them edha ok badho sik giffua ok loffuado them tro at the skullo liwa ok the skullo them fanga oc met sik föra ok engin skadha thera liffue göra. Tha gingo the wt ok gawo sik, Gud giffue thera själl hymmerik! Ther tholde dödh vpa then wal ok onke there. jammerlika misfall, at them skulle swa jlla til handa ga, at hedne skuldo wald ower them faa. Tha fangane waro skipte ok thet war änt, ok haffwona bytto ok husit bränt, tha foro Rythzane alle heem, ok fangana fördo the bort met thöm; thet war litith ther bleff obrwnnit, tessa leedh waar husit wnnit. g) Peractis … quæ ad solennitatem pertinebat regalium nuptiarum, marscalcus Tyrgillus regio nomine navalem paravit exercitum, in multa abundantia victualium et armorum militarium apparatu. Assumptis igitur militum et militarium satellitum mcc armatis, classe nobilissime expedita, festinant ad partes Kareliæ Ruthenorumque confinia, aptissimoque ibidem loco reperto pro fortalitio erigendo inter duos fluvios, qui sunt Nyen et Svartaa, castrum munitissimum fabricarunt, quod Landzkrona vocaverunt. Quod postquam ad Ruthenorum pervenit auditum, egressi sunt quasi vir unus, habentes in suo exercitu xxxi millia pugnatorum, juxta relationem interpretum, et eorum, qui viderunt, verisimilem conjecturam. Constituerunt autem de gente sua duos exercitus, unum equestrem et alterum navigio expeditum. Est enim mare medium dividens Kareliam et Russiam, quod vocatur Hwitaträsk (= Ladoga). Tunc marscalcus, qui Sueorum exercitui præsidebat, audito, quod in insula quadam maris ejusdem pausaret pars aliqua Ruthenorum, octingentos viros navigio expedivit, quendam Haraldum eis præficiens principem et rectorem, mandans, ut ad præfatam insulam applicantes in hostilem exercitum insultum facerent et pro obtinenda victoria laborarent. Cumque jam aliquantulum processissent et prosperis ventorum afflatibus lento remige ducerentur, subito cujusdam rabies tempestatis aërem obduxit caligine tenebrosa, et contrariis ventis irruentibus, funduntur imbres et grandines, et cum tonitruorum rugitu fulgura inardescunt. Tempestuosi igitur maris flucti bus concitatis, naves ventorum rapiuntur impulsu, et factæ retrogradæ, vix tandem cum extrema difficultate ad aridam pervenerunt; et nisi fuissent in terram subductæ, omnes fuissent sævitia ventorum et tempestate confractæ. Cumque brevi tempore in loco præfato miles lassatus quietis caussa pausasset, apparuerunt non longe abinde mille naviculæ Ruthenorum, quas lydjor (= lodjor) vocant, continuo passu magis ac magis appropinquantes. Visa ergo multitudine tanta adventantium bellatorum, Sueci, qui hactenus contra procellosi maris laboraverunt tempestatem, fugæ præsidio se dederunt, ut parti sui exercitus reliquæ sociati, sibi forent auxilio et coæqualibus armis confligerent contra hostes. Igitur Rutheni hos continuo insequentes et loco stationis, quo navium glomerata congeries quasi in portu tranquillissimo quiescebat, cominus accedentes, subtili quodam ingenio strues lignorum altissimas super fundamenta trabium componentes, incensas et vehementer ardentes, torrentis impetu raptas ad naves Sueorum dirigi disponebant. Sed palis quibusdam in meatu defixis, quantum temporis permisit angustia, aliisque exceptæ obstaculis, et donec consumptæ perirent, retardatæ ac retentæ, fine frustrabantur intento. Egressi proinde Rutheni de navibus, ferocibus animis prosiliunt in terras, armis induti micantibus, et novorum loca hospitum aggrediuntur. Sed provisi Vplandenses de præsidiis opportunis, sic eos excipiunt ad pugnandum, ut majorem partem exercitus Ruthenorum prostraverint, reliquis aut captivis ductis aut fugatis. Exercitus autem eorum equester, in quo erant x millia pugnatorum, propterea destitit a congressu. Nam unus Sueorum, Matthias Kætilmundson, accepta licentia a marscalco, accessit eorum exercitum in nemore quodam pausantem, provocans eorum quempiam ad singulare certamen, quemqunque dare vellent, et usque ad noctis tenebras expectans ac exprobrans sic eos perterruit, ut nocte sequente furtive fugientes minime comparerent. Jam enim Sueci se disposuerant, ut in eos impetum facerent, si mansissent. Castro igitur Landzkrona firmiter ædificato et victualibus abundantissimis atque munimentis necessariis roborato, præficitur eidem capitaneus miles nobilis, strenuus et robustus, dominus Steno



Örebro 4.3.1295

Kung Birger Magnusson tillåter Lübeck och de sjöstäder, som idkar handel på Östersjön, att intill midsommar besöka Novgorod, dock med villkor att de inte dit införa vapen, järn eller stål, eller med råd och dåd bistå rikets fiender.

Original på pergament i Lübecks statsarkiv. Lübecks Urkdb. I n:o 631 samt, efter ett äldre avtryck, i Sv. Dipl. II n:o 1125 och LEC. Urkdb. I n:o 559.

Örebro 4 mars 1295.
Birgerus, Dei gracia Sweorum Ghotorumque rex, discretis viris aduocatis et consulibus ciuitatis Lybicensis maritimarumque ciuitatum mare orientale frequentancium sincere dilectionis affectum cum salute. Prudenter precidenda sunt mala, ut salubriter bona succedant; offendiculo quoque subblato de medio, leuis occurret et facilior aditus ad optata. Hinc est, quod quandoque paganos, dictos Karelos, qui multis retroactis temporibus latrocinia, spolia et infinita enormia, nulli parcentes sexui, statui uel etati, utpote viuos excoriando, captiuos plurimos euiscerando, diuersorum tormentorum genera nostris non tantum, sed et plerisque mare orientale visitantibus inferebant, ob vnitatem fidei catholice dilatandam, miserorum miseriis condolentes, diuina clemencia conuictos ad fidem conuertimus christianam et cum ingenti exercitu ac sumptibus laboriosis castrum Wiborg ereximus ad honorem Dei uirginisque gloriose, ad regni nostri tuicionem necnon ad securitatem mare transeuncium et pacem; quos quidem Karelos in suis peruersitatibus et nimia perfidia Ruteni lucris tantum temporalibus et depredacionibus inhiantes inhumaniter, diuino timore postposito, confouerunt. Postmodum re uera gloriosi principis domini magnifici regis Romanorum literas nos noueritis recepisse, petitorie continentes, quod de ciuitatibus uestris ad Nogardiam nauigantes in mercemoniis uel personis de castrensibus nostris Wiborg existentibus nullatenus molestentur. Nos igitur ob tanti principis reuerenciam ac uestre probate deuocionis constanciam laudabiliumque efficaciam meritorum, ipsius voluntatis beneplacitum ad presens duximus admittendum, quamuis hoc nobis dampnosum nouerimus et ex hoc hostes nostri contra nos roborentur ex aduerso. Nichilominus predictis ciuitatibus a quarto nonas marcij usque ad festum beati Johannis babtiste proximum et deinceps per annum integrum subsequentem ex parte nostra et omnium, qui mandatis nostris volunt et tenentur obedire, largam licenciam conferimus ad Nogardiam nauigandi, hac condicione adjecta, quod nullus de memoratis ciuitatibus ad Rutenos nauigans arma, ferrum, calibem uel expensas quascunque nisi pro vsibus persone proprie secum ferre presumat, nullus eciam de predictis facto uel consilio, per se uel per alios, occulte uel manifeste attemptet procurare, quod in nostrum uel regni nostri cedere possit preiudicium uel grauamen. Rytenis vero deducentibus expensas mercatorum de koggonibus ipsorum ad Nogardiam, tribus ad maius in qualibet naui, dicta lodhia, securitatem conferimus, ita tamen, quod cum illis tribus Rytenis ex vestris saltem sit vnus. Eisdem vero tribus Rytenis securitatem nullam conferimus, si exercitum nostrum euocari contigerit generalem; mercatores vero supradictarum ciuitatum, si super premissis suas patentes literas ante festum beati Johannis proximo futurum nobis transmiserint, prout inter nos et ipsorum sollempnes nuncios, Johannem scilicet de Doaco ciuem Lybicensem et Mathiam Puka Wysbycensem exstat placitatum, siue exercitum nostrum generalem euocari contigerit, siue non, omnimoda libertate gauderi uolumus et securitate graciosa. Vt autem premissa robur firmitatis obtineant et inuiolabiliter obseruentur, sigillum nostrum presentibus est appensum. Datum Ørabro anno Domini M°CC° nonagesimo quinto, IIII nonas marcii.



Marsken Tyrgils Knutsson gör härtåg till Karelen.

a) Erikskrönikan. Sv. Medelt. Rimkrön. I, sid. 45–48; b) ur Erici Olai krönika. Script. Rer. Svec. II 1, sid. 71; c) 1:sta Novgorodska krönikan.
* I andra handskrifter ”Lake”.
a) Sidhan stod Swerighe swa wäl, thet skal seent bäther staa. Sidhan foro the til hedna landa ok lösto skadha ok mykin wanda. The hedne men gingo them alt affnär; thet war thera mesta ärende ther. Ok bygdo eth hwss a then ända, ther cristin land ather wända ok hedhin land taka widher; ther er nw swa goder frider, mere liise ok mere roo ok flere the ther a Gudh troo. Thet hws heter Wiborgh ok ligger öster; thädhan warder mangen fange löster. Thet hws er hedna manna atherhald, swa at the haffua ther nw mynne wald, Rythza, än the haffdo föör, vtan fynna skadha för sin dör. The lotho thet hws alt mwra aff steen, ok sidhan foro herrane ather heem ok satto ther en foghota, then ther wel thorde sea vredha men ok wid hedningia war ey alt oblyger. Han twingade Karela swa vm side ok alt thet ther vnder laa met fiorton gislaslagh, stora oc sma; Kekes holm, han war tha wunen met crisna men ok stodh obrunnen. Ther wart mangen hedhin slagen ok skutne i häll then samma daghin. The ther fangne wordo aff them, them fördo the til Viborgh met sik hem. The crisno willo tha qwarre wara some ok some heem fara ok föra them kost ather i geen, tha ward thera forman alt offseen. Ok Rythzane reddo sik mädhan til som then sin skada hempna wil. Oc them wart mädhan koster faat, ok Rythzane komo tha affbraat ok stormado bade nat ok dagh, thet haffdo the crisne wel haft fordrag. Sex dagha liffdo the vtan maat, thet er wnder at nokor man thet gaat, sidhan gingo the wt at stridha, ther war ä tess wär at the lenger bidha; thy at de haffdo afflitla makt ok annat thet the waro ner döde aff smakt. Rythza fingo ther storan skadha, swa som the fanga ok alla stadha huar Vplenzske koma saman ok the, then tha er Rythzsker, honom er we. The crisno wordo ther alle slägne j häl, thäs waro the Ryza fägne, at the crisno skulle swa mykin skade skee; ther komo ey vndun vtan twe. Sigge Loke* bleff ther dödh, Gud giffue hans siel hymmerikis ööd ok huar then cristin man ther doo fore Gudz skuld ok then helghe troo. Sidhan haffua Rythza holmen hafft ok bygt han fast met mykin krafft ok säth ther a wisa men ok froma, at the crisna skulo them ey nermer koma. b) Anno Domini MCCXCIII, cum adhuc regnum Sueciæ gubernaretur per dominum Tyrgillum Kanuti marscalcum, sub rege Birgero juvene, regno intrinsecus peroptime ordinato, quia adhuc gens Kareliæ infidelitatis tenebris excæcata, nedum Finnonibus et Tavestibus juxta positis, sed et Suecis aliisque fidelibus gravissima damna ac molestias inferebant, similiter et Rutheni, marscalcus regni Tyrgillus suo et omnium nobilium regni consilio expeditionem dirigit in Kareliam. Cujus terræ populo subacto per gladium, erexerunt in finibus illis, qui Sueorum exercitui præsidebant, fortalitium invictissimæ firmitatis, Viborg vocatum, ad tenendum Karelos sub Sueorum dominio et ad cohibendum Ruthenos, ne fines suos egredi libere permittantur. In quo opere præcipui erant auctores dominus Tyrgillus marscalcus prædictus et Petrus episcopus Arosiensis. Tunc prædicata fide et cruciata Kareli fidem catholicam susceperunt. …. Castro igitur Viborg habitabili facto et, quantum requirebat prima necessitas, consummato, instituto ibidem præfecto validissimo et expertissimo, cum familia necessaria, in terra et loco tam periculoso et insultuoso, major pars exercitus cum principibus et nobilibus in Sueciam remeavit, victo etiam castro Ruthenorum Kækisholm dicto et Suecis viris validis occupato, sed minus quam expediens erat in victualibus et pugnatorum atque custodum numero præservato. Præfectus enim castri illius cum his, qui fidem præstiterant loci servandi, partem familiarium pugnatorum suorum direxerat in patriam pro victualibus afferendis, quibus moram facientibus et nimis in via aut patria tardantibus, occurrerunt Rutheni in multitudine magna collecti et, castrum Kækisholm obsidione cingentes, continue die noctuque bellantes adversus existentes in castro, fame maceratos et siti importabilibus insultibus fatigarunt. Sueci autem existentes in castro, licet paucissimi, se et castrum viriliter defenderunt quamdiu victualia habuerunt; sed et postquam omnia consumpta fuissent, sex diebus continue bellantes et in defensione castri sibi crediti laborantes nihil gustantes, cum nihil haberent, egressi de castro et impetum facientes in hostes, magnam ex eis stragem fecerunt. Sed multitudine nimia circumclusi, vitam finiverunt temporalem crudeliter trucidati. Sicque Rutheni recuperato castro suo Kækisholm, firmissimo munimine roborantes, hactenus tenuerunt. c) År 1293. Kommo Svearne och anlade en stad i Karelska landet. … Under samma fastetid skickade storfursten Andrej furst Roman Glebovitsch, Jurij Mischinitsch och tusenmannahöfdingen Andrej med en liten skara Novgoroder till svenska staden. De anföllo den kraftigt om tisdagen i femte veckan uti fastan (= 10 mars), och en duktig karl, Ivan Klekatschevitsch, blef dödad med ett skott från staden, och många blefvo sårade. Samma natt blef det för våra synders skull töväder, vattnet flödade under staden och hästarne hade ej något foder; och de tågade bort och kommo alla friska tillbaka, men sårade; och Ivan Klekatschevitsch, som blef hemförd, dog af samma sår.



Uppgifter om "biskop" Folkvinus saknas till följd av novgorodernas ödeläggning.

Script. Rer. Svec. III, 2, sid. 132.
Folquinus svecus; huius acta nulla reperiuntur propter primam depellaciam (= depopulationem) per Ruthenos stictam (= factam); obiit anno Domini



Furst Jaroslav Vsevolodovitsch låter år 1227 döpa "en mängd karelare", varvid föga fattas att alla männniskor blivit döpta.

Puschkinska pergamentsavskriften av Nestors krönika. Karamsin, Gesch. des Russ. Reiches III, sid. 320.



Fursten av Novgorod Jaroslav Volodimerovitsch sluter i samråd med posadniken Miron, tusenmannen Jakob och folket i Novgorod ett fördrag med sändebudet Arbud och alla tyskar och gotlänningar samt hela det latinska folket. I fördraget bestäms, bland annat, att om en varjag har att fordra pengar av en rus, eller en rus tvärtom av en varjag, och gäldenären bestrider fordran, ägaren må, efter att med 12 vittnen ha styrkt sin rätt, taga dessa penningar.

LEC Urkdb. VI n:o 3010. Sv. Trakt. I n:o 52. (1197–1199.)



Perugia 23.1.1229 Påve Gregorius IX till biskopen och domprosten i Riga samt cistercienserabboten i Dünamünde med anmodan att förhindra att handel bedrivs med de hedniska novgoroderna så länge de hata och anfalla de nyomvända finnarna. Dat. X kal. februarii pontif. nostri anno 2:o.

Svartboken n:o 3. Svartboken: Fol. 43 v. Överskrift: Copia bulle Gregorij pape prohibetur ne aliquis ferat mercimonia ruthenis. Perugia 23 januari 1229.
Gregorius episcopus, seruus seruorum Dej, venerabili fratri episcopo et dilectis filiis preposito Rigensi et abbatj de Dunemunde, Cisterciensis ordinis, Rigensis dyocesis, salutem et apostolicam benediccionem. Attendens ille ewangelicus paterfamilias, quod messis est multa, operarij autem pauci, adhuc quasi vndecima hora vinee sue nouos deputat uinitores. Jnter quos venerabilis frater noster Finlandensis episcopus in Finlandia et terris vicinis magnum populum, ydolatrie cultuj seruientem, ewangelicando nomen Domini nostri Ihesu Christi de nouo, vt dicitur, acquisiuit eidem. Denique rutheni, qui propinqui sunt eis, nimium abhorrentes ipsos pro eo quod fidem katholicam susceperunt, multipliciter deseuiunt in eosdem, modis quibus possunt ad eorum interitum et dispendium intendendo. Cum vero vniuersi fideles reputare debeant, in se ipsos fieri quod in eundem acquisicionis populum committitur a predictis, qui Dei sunt et fidej katholice inimicj, discrecioni vestre per apostolica scripta mandamus, quatenus mercatores de partibus vestris, ne mercimonia cum illis exerceant, donec desinant persequi de nouo conuersos ad fidem in terris eisdem, monicione premissa, per censuram ecclesiasticam, appellacione remota, cogatis. Quod si non omnes hiis exequendis potueritis interesse, tu, frater episcope, cum eorum altero ea nichilominus exequaris. Datum Perusij x kalendas Februarij pontificatus nostri anno 2:o. Brefvet ingår utan några väsendtligare olikheter äfven i Skokl. Cod. Ab., fol. 9.



Riga 13.4.1241

Predikaremunken Henrik, biskop av Ösel och havsområdet (Wieck), förkunnar en med tyska ordensbröderna ingången överenskommelse att hans jurisdiktion skulle utsträckas "ad terras inter Estoniam jam conversam et Rutiam, in terris videlicet Watlande, Nouve, Ingriæ et Carelæ", om vilkas omvändande till kristendomen hopp förefanns, enär de – med samtycke av många från dessa områden – blivit tagna i besittning av nämnda bröder, samt att biskopen skulle förvalta de andliga sakerna därstädes och åtnjuta tionde av alla tiondeavgifter, med undantag av särskilda skinn, varemot övriga förmåner, såsom patronatsrätt till kyrkorna, fiskerierna, fögderierna m. m., skulle tillfalla ordensbröderna, som hade att bära mödan, kostnaderna och faran vid hedningarnes undertryckande. Dat. idus aprilis.

LEC. Urkdb. III n:o 169 a. Riga 13 april 1241.



Karelarna härjar kring Mälaren, bränner Sigtuna och dödar ärkebiskop Johannes.

Sv. Medelt. Rimkr. I, sid. 17. Script. Rer. Svec. II 1, sid. 55. Swerige haffde mykin vadha aff Karelom ok mykin onadha. The foro aff haffuit oc vp i Mäle bade i lugne ok swa i äle, alt hemelika jnnan Swia skär ok optast ä met stylda här. En tyma fiöl them en then luna at the brände wp Sightuna, ok brändo thet swa alt i röther, at then stadhin fik ey än böther. Jon erchebiscop wart ther slägen, tess war mangin hedin fäghen, at them crisno gick swa illa i hand, thet gledde Karela ok Rythza land.



Anagni 3.8.1255

Påve Alexander IV meddelar ärkebiskopen (Albert) av Riga tillstånd att för Vatland, Ingrien och Karelen utnämna en särskild biskop.

LEC Urkdb. III n:o 283 b, VI n:o 2746, 3042.
Anagni 3 augusti 1255.
Alexander etc. archiepiscopo Rigensi etc. Ex parte tua fuit nobis humiliter supplicatum, ut, cum pagani Wathlandiæ, Ingriæ et Careliæ tuæ provinciæ, inspirante illo, qui omnem hominem in hunc mundum illuminat venientem, apertis intelligentiæ oculis, idolorum cultu relicto, baptismi velint suscipere sacramentum, præficiendi eis, postquam baptizati fuerint, aliquem virum, ad hoc idoneum, in episcopum et pastorem, qui eos verbis et exemplis salutaribus instruens, animas lucrifaciat eorundem, maxime cum iidem pagani id a te, sicut asseris, instanter exposcant, licentiam tibi concedere curaremus. De tua igitur circumspectione plenam in Domino fiduciam obtinentes, licentiam tibi auctoritate præsentium postulatam concedimus, sine iuris præiudicio alieni. Datum Anagniæ III non. augusti anno I.



Furst Alexander Nevski, hans son Dmitri och novgoroderna sluta fred med tyskarna, gotlänningarna samt hela det latinska folket och förnya ett dem emellan sedan gammalt bestående handelsfördrag, varvid, bland annat, bestämmes att "om emellan Kotlin* och Novgorod eller Novgorod och Kotlin något händer de tyska gäster, vilka resa utan sändebud,** då har Novgorod intet att göra med denna sak, (liksom förut) enligt den gamla freden. Om någon, tysk eller gotlänning, gästar Karelen och något händer, då angår denna sak inte Novgorod".

Sv. Trakt. I n:o 111.
* Kotlin = Retusaari (Kronstadt), framför Nevans utlopp. ** Novgorodernas sändebud, som skickades att möta köpmännen. (1262?)



Storfursten Jaroslav Jaroslavitsch och novgoroderna avslutar en freds- och handelstraktat med de tyska och gotländska köpmännen, uti vilken traktat, bland annat, bestäms: "So welic Dhudische ofte Gote ueret copfart to dhen C[a]relen, geschut eme dhar wat, dhar ne hebbet dhe Nogardere nicht mede to donde".

Sv. Trakt. I n:o 118. Sv. Dipl. II n:o 1712. LEC Urkdb. I n:o 413, 414.
(Början af 1270?)




Herr Karl Gustavsson flyr till Rus.

Erici Olai krönika. Script. Rer. Svec. II, 1, sid. 64. Om denne Karl Gustafsson, se FMU n:o 164. Anno Domini MCCLXXXI … fugit dominus Karolus Gostavi in Ruziam.



Karelare och kväner härjar i Norge.

Annales Regii. Islandske Annaler, utg. av Storm, sid. 138. (1271) #33á gor#3v Kereliar ok Kvénir mikit hervirki á Hálogalanndi.



Birger Jarl gör härtåg mot tavasterna.

Sv. Medelt. Rimkr. I, sid. 4–6; b) Script. Rer. Svec. II 1, sid. 52.
a) Tha bödh konung Erik ouer alt sith rike, bade riddare ok riddare like, swa ok bönder oc tiänistomen, swa som herra plägha oc än at sighia synom mannom til, taghar han eth örlogh driwa wil; swa bödh han them til hedith land ok satte thet sinom maghe i hand, at han skulle wara thera forman, for thy at han trodde bezst a han. Hans magher took ther gerna widher; han ville ok gerna vitha hans heder, ok redde sik tha wapn ok tyghe, raska, häladha ok oblyghe, hielma, plator ok panzere wordo tha gäwe ok giordos flere. Huar redde sik tha i sin stadh ok giordo gerna huat konungen badh, ok skuto wt snekkior ok löpande skutör; marger stor peninga knwter ward tha löster ok giffuen them, ther tha skuldo skilias vid thera heem ok wisto ey nar the komo ather; vridne hender ok starker grater vard tha aff mange frwo sedher. Tho gladdos the, at Gudz hedher skulle meras aff then färdh. Mangt eth gamalt fädernis swerd wart tha nidher aff naglom kränkt, som ther haffde manga dagha hengt. Them wart tha venlika fölgt til strand, helsados wel ok tokos i hand; marghin röder mwn ward tha kust, som aldrig kystes sydhan aff hiertans lust, ty at the saghos summi aldrig meer; aff tholkom skylnad tolkit skeer. Them bleste bör, the segldo thädhan; the hedno reddo sik ok, mädhan the wisto wel at the skullo koma a thera skadha ok engen froma. The crisno lagdo ther til hampna, marge otalike gylte stampna matto hedne men ther see, ther mera matto sörgia än lee. The toko thera baner oc gingo a land; them crisno gik ther wäl j hand. Thera skiölla loto the ther skina ouer alt thet land ok hielma sina. The willo thera swerd gerna fresta vpa the hedna Taffwesta, som iak wenter at the giordo, gul ok sölff ok starke hiorde. The Taffwesta tha vndan runno; the hedno tappado, the crisne wuno. Hwa them wille til handen gaa ok cristin warda ok doop wntfa, honom lotho the gotz ok liiff ok friid at liffua alt vtan kiiff. Huilkin hedin ey ville swa, honom lotho the dödin ouergaa. The crisne bygdo ther eth feste ok satto ther i vine ok neste. Thet hws heyter Taffwesta borg; the hedno haffua ther än fore sorg. The satto thet land met crisna men, som iak väntar at thet star oc än. Thet sama land thet vart alt cristith; jag tror at rythza konungen mistit. b) Rex Ericus, pace sibi concessa et regni dominio inconcusso, ad convertendas gentes incredulas regno suo vicinas et nocivas animum dedit. Erant autem Tavestes increduli et christiani nominis persecutores sævissimi. Ad hos domandos et debellandos aut, quod potius eligendum erat, ad Christum convertendos, rex Ericus expeditionem dirigit universi roboris regni sui. Huic autem exercitui multitudinis immensæ generum suum Birgerum de Bielbo ductorem præfecit et curam commisit totius negotii excercitus dirigendi. Parantur igitur extemplo naves et expensæ et armorum nimius apparatus, et quos tetigit ordo navigandi, accincti ad prælium naves intrant. Nec partem latebat adversam, quod adversus eam tot arma sumerentur, unde et sibi necessaria providet munimenta. Afflante igitur vento prospero brevi temporis spatio mari transito Sueorum navalis exercitus portui applicuit Tauestorum. Jam autem, quid acturi essent, dudum deliberato, relictis navibus, vexillis erectis, omnis multitudo armata terras ingreditur, ferocibus animis hostium castra irrumpens, fugitque pavore deterrita hostium turma, sequitur a tergo victrix Sueorum audacia et opulentam prædam fugientium apprehendit. Datur nihilominus optio fugientibus, ut qui vellent fierent christiani, vita et bonis salvis sibi remanentibus; alioquin tam vita quam bonis exciderent. Multis igitur christianis effectis, validissimis muris fortalitium exstruitur et Tavestaborgh appellatur et munitione necessaria roboratur, custodibus deputatis. Quibus gestis, et terra Tavestiæ christianitati asscripta, moritur rex Ericus anno Domini MCCL ipso die purificationis … Percepta in Tavestia morte regis Erici, cum iam omnia essent ad laudem Dei et Sueorum voluntatem feliciter expedita, dux Birgerus et universus cxcercitus sibi commissus in patriam cum gloriosa victoria remearunt.


Read more on www.Historiebloggen.nu