The Flowery Triod

The Flowery Triod
Original title: Triod' cvetnaja
Year: 1491
Source: The National Library of Poland
Language: old Ukrainian
Read the book




English Editorial:One of the oldest printed liturgical Byzantine-Slavonic books is an incunabulum issued by the printing house that was the first in the world to print Old Church Slavonic texts in the Cyrillic alphabet. An embroiderer, Szwajpolt Fiol (d. 1525 or 1526) together with a mining entrepreneur, Jan Turzon, set up their printing house in Krakow. Their business, conducted in a city belonging to the Latin culture circle, soon became a well-organized and efficient enterprise, as evidenced in the large editions of four liturgical books that were printed there in a short period of time. Among those books, which are well known to this day, was "The Flowery Triod". It contained Orthodox services for movable feasts in the Easter period from the Feast of the Resurrection (or the Sunday evening of the 6th week of Lent) to the 1st Sunday after Whitsun (the descent of the Holy Spirit).
Polish Editorial: Mieszczanin Szwajpolt Fiol (zm. ok. 1526), przybyły do Krakowa z Niemiec, z zawodu hafciarz, zajmował się sporządzaniem szat kościelnych i haftowanych obrazów. W roku 1483 uruchomił pierwszą w świecie drukarnię nastawioną na tłoczenie ksiąg w języku cerkiewnosłowiańskim. Z drukarni Fiola wyszły cztery duże księgi liturgiczne w tym języku zawierające godzinki z modlitwami i psalmami na określone godziny dnia i nocy ("Czasosłowiec"), zbiór hymnów św. Jana z Damaszku w układzie ośmiogłosowym ("Os'mogłasnik"), triodion postny zawierający modlitwy i rytuał wielkopostny ("Triod' postnaja") oraz prezentowany druk (powstały przed 1491) - triodion kwiatowy zawierający porządek nabożeństw kościoła prawosławnego dla świąt ruchomych, przypadających od Wielkanocy do pierwszej niedzieli po Zasłaniu Ducha Świętego ("Triod' cwietnaja").


Read more on Historiebloggen

Convolute of 7 editions from the end of the 16th – beginning of the 17th c. №7. Lament (Lament Domou Knyazat Ostrozskih…).Ostrih,[1604

Ukrainian Title: Конволют ХVІ-ХVІІ. № 7. Ламент дому княжат Острозских...Острог,[1604
Year: 1603
By: Demyan Nalivayko
Source: St. Cyril and St. Methodius National Library
Language: Ukrainian
Read the book


English Editorial:A rare and interesting example of a threnody for Prince Alexander Konstantinovich of Ostrih, written in rhymed syllabic verses and composed as a memorial to his life and death (№7 of 7 items bound together). It is the most complete copy of the poem ever known.
Bulgarian Editorial: Рядък и интересен образец на погребална поема (ламент), възхваляваща героичния живот и подвизи на острожкия княз Александър Константинович (№ 7 от 7 издания, подвързани заедно). Творбата е написана в мерена реч – т. нар. „вирши”. Това е най-пълното копие на тази рядка и ценна книга, известно на науката до този момент.


Read more on Historiebloggen

Convolute of 7 editions from the end of the 16th – beginning of the 17th c. №5. Primer (Nauka ku Chitanyu i Rozumenyu Pisma Slovenskogo). Vilno, 1596

Ukrainian Title: Конволют ХVІ-ХVІІ. № 5. Наука ку читаню и розуменю писма словенского. Вилно, 1596
Year: 1596
By: Lavrentij Zizanij
Source: St. Cyril and St. Methodius National Library
Language: Ukrainian
Read the book




English Editorial:An early Slavonic cyrillic primer (№5 of 7 items bound together) the author of which is Lavrentij Zizanij, a famous writer, scholar and teacher at Lviv Dormition Brotherhood School. In fact, that is the first printed Ukrainian primer.
Bulgarian Editorial: Ранен славянски кирилски печатен буквар (№ 5 от 7 издания подвързани заедно), чийто автор е Лаврентий Зизаний – известен писател, учен и преподавател в Лвовската братска школа. В действителност, това е първият печатен украински буквар.

Read more on Historiebloggen

Radimichs

Radimichi (ruh-DEE-mee-chee) were rather small tribe compared to others. On your map they have as many territory as Krivichi, which surely isn't accurate. Krivichi were huge. Radimichi were a relatively compact tribal migration from the area of Lendians. Radim was their legendary ancestor, hence Radimichi means "the decendants of Radim".


Source

Read more on Historiebloggen

Ikoner

Ikoner

Bysantinska ikoner. Grekiska ikoner. Makedonska ikoner
Ukrainska ikoner.
Ryska ikoner.


Historik

Kyivriket/Kyivrutenien producerar ikoner slutet av 900-talet till mitten av 1200-talet.
Novgorodriket producerar ikoner slutet 1200-talet till 1500-talets mitt.
Jaroslavl och Moskau/Moskva producerar ikoner från mitten av 1500-talet till 2000-talet.

Förklaring

När Kyivriket/Kyivrutenien plundrades av moskali (som kallade sig själva Gyllene Horden) på 1200-talet, förblev Novgorodriket isolerat tills på 1500-talet det blev plundrat och erövrat av moskali. Efter det producerades ikoner i Moskau/Moskva och Jaroslavl.

Läs mer på Historiebloggen

Ulichs

Ulichi (OO-lee-chee) or Ulichians' name means "those living at the crooked river". The form "Ulichs" sounds weird, imo.


Source

Read more on Historiebloggen

Buzhans

Buzhans are Volynians that live on the Bug river. Imo can be megred with the Volynians.


Sveriges historia - TV-serien på TV4

Programserien Sveriges historia skildrar den svenska historien under 15 000 år fram till i dag.

Programledare är Martin Timell och historieprofessor Dick Harrison. De lotsar tittarna från istid till nutid och berättar om vad som format Sverige till det land det är i dag. Till grund för tv-serien ligger den allra senaste forskningen och ett nytt sätt att se på historien. Tidigare bortglömda och försummade historiska händelser och personer lyfts fram i ett helt nytt ljus genom intervjuer, rekonstruktioner, utgrävningar och besök på historiska platser.

Sveriges historia är ett samarbete mellan Historiska museet, Norstedts förlag och TV4-Gruppen. Initiativtagare till projektet är producenten Christian Arnet och Svea Television, som tidigare producerat serier som Arns rike och Häxornas tid för TV4. För första gången på över 50 år har ny och fördjupad kunskap om Sveriges historia sammanställts. Kunskap som nu presenteras i form av ett bokverk, en tv-serie och en museiutställning.

TV-serien finns på DVD.
Annars finns här nedan några avsnitt från Youtube:

Sveriges Historia, Säsong 1, Avsnitt 1

Sveriges Historia, Säsong 1, Avsnitt 2


Sveriges Historia, Säsong 1, Avsnitt 3


Sveriges Historia, Säsong 1, Avsnitt 4


Sveriges Historia, Säsong 1, Avnistt 5



Mer information om tv-serien Sveriges Historia finns på www.upptacksverigeshistoria.se/tv-serien/

Rugia and Holmgardia

Goths/Goter kallar orten Holmgorda-Ryck, an ancient City of Ladoga.


Estonia called Rugia or Rogia.
Novgorodians called the City of Narva Rugigorod.
Estonians say Ulima, Uli means upwards, Maa country. Ulima is Pleskau, Petzur, Novogrod.
Ulima is same as Rogia or Rugia?


Holmgartia
Aldejuborg is residence (capital) of Holmgardian Kings.
Swedish king Haldan the Elder, married daughter of king Envida.
Holmgarda-Land, Holmgardia


another Trade center: city of Tzordyn in the country of Biarma or Great Permia (Weliki Permia).
Later became Solikamsky famous.


Scythian or Pytzorian sea.

King of Suabians.
Lindormus, king of the Goths.


Read more on www.historiebloggen.nu

Olha/Olgha of Kyiv

Selimir succeeded Illyria Budimir, baptized by Cyril.
Selimir not same as serbian ruler (?-679/680).
Bonfinio witness, and changed the name Suentopluk/Suetopelek (Svatopluk I of Moravia), gr. Sueropilus. Suetolik.
Svatopluk or Svatopolk I of Moravia, b.840-d.894.

Budmir, Bintmir.




Volhiniam in Lithuania.
Cumani or Polucci.
Stratimir

Rus in divided in 12 duchy.
Roxolaniam.

Gediminus ca 1300 occupauit Volhiniam & Kyouiam. Vilnam (Vilnius) founded 1305.

Sineus, Truborus, Ruricus. Bielozaranum, Pleskoviensem, Novogardiensem. Ruricus successor Igorus.
Igors wife, Olga, was the Pitzingos, who are Pazinace destroyed, baptized Helen in Constantinople.
He (Igor) was succeeded by Suentoslaus (Sviatoslav), Zonare Splendostablus. Which succeeded by Vlodimirus.

capta Kiovia Russiam Nigram, que hodia Ukraina dicitur.
Borysthenem, Dniper.
Lithuanorum.

Vitenes Samogita founded a new dynasty, and the Lithuanian tax aprons and gladly, and each year of the Duke of Kyiv. His successor, Gediminas, Rus'siam, which had been captured Kiovia made ​​himself master of the Grand Duke and a title. He founded Vilnam (Vilnius).

Kioviam, Volyniam, Podolie, Podlachiam.

Bogdanus Chmelnicius Cosaccos & Russos Ukrainos. Zaporovianis


Read more on www.Historiebloggen.nu

Laurentiusska krönikan

År 859
Togo Varjagerna från andra sidan hafvet skatt af Tschuder och Sloväner, af Merier och af alla [och af] Krivitscher.


År 862
Man fördref Varjagerna öfver hafvet och gaf dem ingen skatt, och man begynte regera sig själf; och det fanns ibland dem (Slaverna) ingen rättvisa, och släkt reste sig mot släkt, [och] det var tvedräkt ibland dem, och de begynte kriga inbördes. [Och] de sade till hvarann: "låtom oss söka åt oss en furste, som skulle regera öfver oss och döma efter hvad rätt är". [Och] de gingo öfver hafvet till Varjagerna, till Ruserne; ty så kallade sig Varjagerna Ruser, likasom andra kalla sig Svear, andra åter Norrmän, Angler, andra Goter; så ock dessa. Ruser, Tschuder [och] Sloväner och Krivitscher och alla sade: "vårt land är stort och fruktbart, men ordning däri finnes ej; så kommen då att regera och härska öfver oss". Och det utvaldes 3 bröder med deras släkt, [och] de togo alla Ruser med sig och kommo. Den äldste, Rurik, [nedsatte sig i Novgorod], men den andra, Sineus, vid Bjelo-osero, och den tredje, Truvor, i Isborsk. [Och] efter dessa [Varjager] uppkallades Novgorodernas land det ryska (?) Dessa äro Novgoroder af Varjagisk härkomst; förut voro de Sloväner. Efter två år dogo Sineus och hans broder Truvor, och Rurik öfvertog väldet; och han utdelade städer åt sina män, åt en Polotsk, åt en Rostov, åt en annan Bjelo-osero. Och i dessa städer äro Varjagerna invandrare; men första beboarene i Novgorod voro Slovänerna, [i] Polotsk Krivitscherna, i Rostov Merierna, i Bjelo-osero Vepserna, i Murom Muromerna; och öfver alla dessa gjorde Rurik sig till härskare. Och voro hos honom 2 män, icke hans släktingar, men bojarer; och de bådo om lof (att gå) med sitt följe till Konstantinopel. Och de drogo utför Dnipro och sågo i förbifarten på en höjd en stad och frågade sig före, sägande: "hvems är denna stad?" De (folket på platsen) åter svarade: "Det har varit 3 bröder, Kyj, Schtschek, Choriv, som hafva byggt denna stad, och de hafva dött, och vi sitta och betala skatt åt deras släkt Kasarerna". Men Askold och Dir stannade i denna stad, och många Varjager samlades (till dem), och de begynte härska öfver det Polska landet. Rurik åter regerade i Novgorod.


År 882
Drog Oleg medtagande mykket krigsfolk, Varjager, Tschuder, Sloväner, Merier, Vepser, Krivitscher, och kom till Smolensk med Krivitscherna och intog staden och satte (öfver den) sin (befallnings)man. Därifrån drog han nedåt … [Och] Oleg nedsatte sig som furste i Kyiv … [Och] voro hos honom Varjager och Sloväner, och öfriga kallades Ruser. Och nu begynte Oleg anlägga städer och förordnade om skatter åt Slovänerna, Krivitscherna och Merierna och [bestämde] att åt Varjagerna skulle gifvas en skatt af Novgorod för fredens skull, 300 grivner om året; ännu intill Jaroslavs död gafs (denna skatt) åt Varjagerna.


År 907
Gick Oleg mot Grekerna sedan han lämnat Igor i Kyiv; [och] han tog en mängd Varjager och Sloväner och Tschuder och Krivitscher och Merier och Drevljaner och Radimitscher och Poljaner och Säverer och Vjatitscher och Chorvater och Duläber och Tivertser, hvilka äro Tolkoviner; dessa alla kallades af Grekerna Stor-Skythien.


År 941
… Men då Igor var kommen (hem från ett olyckligt härnadståg mot Grekerna), begynte han samla mycket krigsfolk och skickade bud öfver hafvet efter en mängd Varjager, lockade dem emot Grekerna, viljande ånyo gå mot dem. År 944. Men Igor hade samlat mycket krigsfolk, Varjager, Ruser och Poljaner, Sloväner och Krivitscher och Tivärtser och Petschenäger, och mottagit gisslan af dem; han gick emot Grekerna med skepp och till häst, viljande hämna sig.


År 977 
… Men då Volodimer (Svjatoslavs son) i Novgorod hörde att Jaropolk hade dräpt Oleg, flyktade han, betagen af fruktan, öfver hafvet; men Jaropolk insatte sina ståthållare i Novgorod och vardt ensam härskande i Rus. År 980. Kom Volodimer med Varjager till Novgorod … Och Volodimer samlade mycket krigsfolk, Varjager och Sloväner, Tschuder och Krivitscher, och gick emot Rogvolod (furste i Polotsk). … och dräpte Rogvolod … och gick emot Jaropolk. Och Volodimer kom till Kyiv med mycket krigsfolk, och Jaropolk kunde icke stå honom emot … [och] flydde för honom och inneslöt sig i staden Rodnja vid mynningen af floden [Ros], men Volodimer drog in i Kyiv och belägrade Jaropolk i Rodnja. … Och Jaropolk kom till Volodimer; och då han kom i dörren, stötte honom två Varjager med svärden i bröstet … Därefter sade Varjagerna åt Volodimer: "denna stad är vår; vi hafva intagit den, och vi vilja hafva lösepenningar för dem (invånarene), 2 grivner för person". Och Volodimer sade åt dem: "vänten! om en månad uppkräfver man åt eder mårdskinn". De väntade en månad, och han gaf dem intet, och Varjagerna sade: "du har bedragit oss, men visa oss väg till Grekland"; men han sade dem: "gån!" Och han utvalde bland dem goda, förståndiga och tappra män och utdelade åt dem städer; de öfriga drogo till Konstantinopel till Grekerna. Och han sände före dem bud, som talade sålunda till kejsaren: "Se, Varjager komma till dig, håll dem icke i staden, annars göra de dig ondt, såsom ock här, men sänd dem åtskils och släpp icke en enda hit".


År 1015
Volodimer ville gå mot Jaroslav, sände Jaroslav bud öfver hafvet och hämtade Varjager, enär han fruktade sin fader … Men medan Jaroslav icke kände sin faders död, voro många Varjager hos Jaroslav, och de gjorde våld på Novgoroderna och deras hustrur. Novgoroderna reste sig och dödade Varjagerna å Poromons gård; och Jaroslav vredgades och drog till Rokom, tog säte på gården, sände bud på Novgoroderna och sade: "dem kan jag dock icke återuppväcka". Och han kallade till sig ansedda män, hvilka hade huggit Varjagerna i stycken, [och] öfvande svek nedgjorde han dem … Och Jaroslav samlade tusen Varjager, men 40,000 andra krigare, och gick emot Svjatopolk.


År 1018
Kom Boleslaus tillika med Svjatopolk mot Jaroslav med Liacherna. Men Jaroslav samlade Ruserna och Varjagerna och Slovänerna och drog emot Boleslav och Svjatopolk … Men då Jaroslav (besegrad) var kommen till Novgorod, ville han flykta öfver hafvet, men stadshöfvidsmannen Kosnjatin, Dobrynjas son, högg tillika med Novgoroderna sönder Jaroslavs fartyg, sägande: "vi vilja ännu slåss med Boleslav och med Svjatopolk". De begynte att indrifva krigsskatt … och de hämtade Varjager [och] gåfvo dem skatt, och Jaroslav samlade mycket krigsfolk … Men Svjatopolk begynte att regera i Kyiv, och Jaroslav drog emot Svjatopolk, och Svjatopolk flydde till Petschenägerna.

År 1024
… Och Jaroslav kom, återvändande (från Susdal) till Novgorod och sände bud öfver hafvet efter Varjager; och Jakun kom med Varjager, och denne Jakun var blind, [och] hans kåpa var guldstickad. Och han kom till Jaroslav; [och] Jaroslav gick med Jakun emot Mstislav. Men då Mstislav hörde detta, drog han emot dem till Listven. Och Mstislav fylkade om aftonen sitt följe och ställde Sävererna i fronten emot Varjagerna, men själf ställde han sig med sitt följe på flyglarna. Och då det blef natt, vardt det mörker, ljungeld och åska och regn. [Och] Mstislav sade till sitt följe: "låt oss gå löst på dem!" Och Mstislav gick fram, och Jaroslav emot honom, och i fronten stötte Sävererna och Varjagerna tillsamman, [och Varjagerna utmattade sig, nedhuggande Sävererna, och därefter trängde Mstislav med sitt följe uppå och begynte hugga ned Varjagerna], och det vardt en väldig kamp; och när ljungelden lyste, blänkte vapnen, och det var stark åska och en hård och fruktansvärd kamp. Men då Jaroslav såg att han skulle förlora slaget, flydde han med Varjager-fursten Jakun, och Jakun förlorade där sin gyllene kåpa. Och Jaroslav kom till Novgorod, men Jakun drog öfver hafvet.


År 1036
 … Medan Jaroslav var i Novgorod, kom till honom bud att Petschenägerna belägrade Kyiv. Jaroslav samlade mycket krigsfolk, Varjager och Sloväner, kom till Kyiv och drog in i sin stad. Och Petschenägerna syntes vara utan till. Jaroslav gick ut ur staden, fylkade sitt följe [och] ställde Varjagerna i midten, men på högra sidan Kyivborna (polianerna) och på den vänstra flygeln Novgoroderna, och tog plats framför staden. Petschenägerna begynte rycka fram, och de stötte samman på det ställe, hvar nu den heliga Sofia(s kyrka) står … Och det blef en hård kamp, och mot aftonen segrade Jaroslav med möda.


År 1042
Volodimer, Jaroslavs son, drog emot Jämerna och besegrade dem; och hästarne dogo för Volodimers här, och medan hästarne ännu andades, flådde man huden från dem; så häftig var pesten på hästarne.


Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Väringar

Väringarna var nordiska legosoldater som på grund av sina goda krigaregenskaper valts ut till livvakter åt den byzantinske kejsaren.

På en illustration i en 1000-talskrönikan föreställande den bysantinske kejsaren Teofilos i ett officiellt sammanhang står två spjutbeväpnade vakter ur väringagardet på var sida om honom.


Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Russia in different languages

Ezlozswh (za Zhuang language) ezyij
Oroszország (hu hungarian) oroszul
Орсин Ниицән (xa Kalmyk Oirat) орсар
Nga (vi Vietnamese language)

Lusia (sm Samoan language)
Riisi/Rooj (wo Wolof language)
Ruošša (se Northern Sami language) ruoššagillii
Ρουσία (pnt Pontic Greek language)

Рузмастор (mdf Moksha language) рузкс
Оросын Холбооны Улс (mn Mongolian language) орос
Ородой Холбооной Улас (bxr Buryat language)

Уæрæсе (os Ossetian language) уырыс
Урусат (lez Lezgian language) урус
Урысей (kbd Adyghe language) ур-бз
Аьрасат (lbe Lak language) оьрус

Рочму (kv Komi language) рочӧн
Рочму (koi Komi-Permyak language) тыр нимыс

Vinnemaa (fiu-vro Võro language)
Venäma (vep Veps language) venäkelel
Venemaa (et Estonian language)

Krievija (lv Latvian)
Krīveja (ltg Latgalians modern language) krīvu


Read more on www.Historiebloggen.nu

Rysssland är ett asiatiskt land

    Ryssland är ett asiatiskt land. Ryssland är arvtagare till Mongolväldet. 
Gång på gånd träffar vi på argumenten som leder oss till uppfattningen om att ryssarna är asiater.
Ryssarna brukar själva säga att "det inte går att förstå sig på ryssland". Vad döljer sig bakom det uttlåtandet?

Moskoviterna eller deras riktiga ursprungsnamnet Moskali/Moskalerna har anknytning till mongoliska namnet på floden som rinner genom den ursprungliga bosättningsplatsen som båda heter Moskau. Det är förresten just därför som man på engelska uttalar Moskau men skriver Moscow. För att ''cow'', dvs en ko, uttalas ''kau'' och därmed är Moscow det rätta, ursprungliga namnet på både bosättningsområdet samt floden.

När den engelske ''ambassadören'' reste till Moskovitien/Moskauvitien på 1500-talet, skrev han en utförlig reseberättelse för hans ''arbetsgivare'', drottningen av England. Det var en slags rapport. I denna rapport skrev han om mötet med moskalerna/moskali. Det som man reagerar på är att den moskaliske/ryske tsaren Theodor säger att han kommer från Bela/Beala-dynastin. Den engelske resenären fick också veta, skriver han, att Bela/beala betydde ''vit'', alltså färgen vit. Man kan självklart tänka på Belarus. På svenska heter landet Vitryssland. Vilket i för sig behöver inte vara en tillfällighet. Här kan det nämligen vara gömd en historieförfalskning. Varför, frågar man sig. Ju, för att vitryssar aldrig kallade sig själva vitryssar eller belaruser. De räknade sig själva som litauer. Vi pratar alltså innan 1600-talet. Och det ska inte glömmas att vitryssarna inte ser Kyivriket som sin vagga. Istället pratar de om sina litaueska rötter. Därför är vår fråga här: Hur skapades namnet Belarus/Vitryssland?

Om Bela/Beala-dynastin inte kom från Belarus/Vitryssland, var kom den ifrån då? Här kommer moskalis historia in i bilden. Det är nämligen så att mongolerna använde sig av ett färgsystem för att beteckna världens väderstreck. Österns färg Blå, söderns färg Röd och Västerns färg Vit.

I historieböckerna går det att läsa om mongoliska Gyllene Horden. Den delen av mongoliska imperiet som låg i väst, alltså Västriket. Det fick heta Gyllene antagligen för att mongolerna/tatarerna plundrade Kyivriket och stal med sig det mesta av dess lyx, framförallt guld då. Än idag står kvar det historiska minnesmärket Gyllene Porten i Kyiv som en symbol för stadens och rikets rikedom. Det är egentligen ganska självklart, då staden och riket ligger än idag på en korsning mellan väst och öst, nord och syd. En central mötesplats. Hit kom köpmän från alla världens hörn.
   
Då är vi överens om namnet Gyllene, men Horden då? På mongoliska betydde Ordu nation eller stam (alltså rike eller furstendöme i europeiska termer) men när moskali/moskoviterna/ryssarna började skriva böcker förslaviserade de ordet till Orda och gav betydelsen och översättningen tältläger. För att understryka att Gyllene Horden var ett mobilt tältläger, alltså en arme och inget annat. Det kom till engelskan i nästan oförändrad form, nämligen Golden Horde.
   
Mongolerna svepte över Europa lika plötsligt och spårlöst som de försvann. Men i mongoliska källor står det inget om att denna styrka eller tältläger eller arme återvände tillbaka till Mongoliet. Attacken kom från riket som låg och ligger kvar nära till Europa, näligen Moskau/Moskovitien. Till och med svenska spionen Erik Palmqvist bekräftar ryssarnas/moskalis/moskoviternas barbariska natur. Vilket vi känner igen från mongolerna/tatarerna. Moskali/moskoviterna/moskalerna/ryssarna är alltså arvtagare till Gyllene Horden. Om inte de i själva verket var samma stam/nation/folk.

   
Då faller allt på plats. Nästan. Mongoliska Västriket, Gyllene horden eller White Russia, Belarus är således samma nation, stam. Men varför ville ryssarna/moskalerna/moskali luras? Och framförallt varför ville de lura europeerna om vilka de var? Varför fick den litaueska nationen heta Belarus/Vitryssland?
   
Det finns åtskilliga bevis för att Peter I ville skriva om sin och sitt rikes historia. Men även hans föregångare på 1600-talet tänkte i samma banor. Varför? Varför dölja att de är asiater och arvtagare till Gyllene Horden eller Mongolväldet? Förklaringen kan ligga i koloniseringen av Ukraina på 1600-talet som alltid varit ett europeiskt land. Ukraina är Centraleuropas mitt. Ukraina är Kyivriket. Så det är inte så konstigt att Peter I ville ha bättre anfäder än mongolernas Gyllene Horden. Han såg att ukrainarna var en storslagen, europeisk nation. Det var genom Ukraina som moskali/ryssarna fick känna på ett europeiskt liv. Ukrainarna var lärda i antikens klassiska läror som filosofi, latin. De kunde spela vacker musik. De hade vackra mnusikinstrument. De klädde sig vackert.
   
Då blev tsaren Peter I avundsjuk på ukrainarna. Han ville leva ukrainarnas liv. Men eftersom han var barbar och asiat var hans taktik att utplåna och stjäla istället för att lära sig och anpassa sig. Det var inte så konstigt, han handlade enligt mongolernas sätt och syn. Vi minns ju hur Gyllene Horden attackerade Kyivriket på 1200-talet. Därför upprerade han samma taktik. Men det gick trögt. Och därför försökte han istället att förtrycka ukrainarna och assimilera de i sin egna, asiatiska nation. Vilket misslyckades. Trots att det hittades på ett unionsavtal mellan Ukraina och moskali på 1650-talet, så förblev nationerna som två motpoler. De var och är fortfarande för olika. Därför ser vi 2013 en revolution i hela Ukraina mot regimen som styrs av ryssarna/moskalerna/moskali. Ukrainarna har igen blivit starka och driver tillbaka asiaterna. Det är inte tillfällighet att EuroRevolutionen i Ukraina heter just så.
   
Ryssarna är således asiater som är avundsjuka på sina grannar, ukrainarna. Ryssarnas tydliga strävan mot Asien, tillbaka till sina rötter, återställer och bekräftar deras historia. Ryssen vill inte ha Europa. Ryssarna förstår sig inte på Europa. Ryssarna är asiater som är stolta över sitt asiatiska ursprung. Självklart är de mot Europa. Det har de ju varit sedan begynnelsen.
   
Det försklarar också varför det bor ryssar/moskali/moskaler på Krim och i östligaste delen av Ukraina. Dessa områden har alltid bebotts av tatarer, alltså mongoler.

Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Rus är varken Ruotsi eller Roslagen

Först och främst så nämns en östslavisk befolkning i Erikskrönikan. Författaren kallar dessa östslaver för Rytzane, och deras land för Rytzane land. Denna term eller benämning kan jämföras med slaviska ordet för riddare, Rycari. Vi ser på samma gång att det mest sannolika är att det är den rätta tolkningen.

Vissa författare försöker dock envist inbilla sig att Rytzane låter eller är likt finnarnas Ruotsi (alltså Sverige på finska) och Roslagen. Samtidigt som finnarna kallar Rytzane för Venäjä och esterna säger Venemaa, som är den verkliga historiska benämningen på folkstammen som befolkade områdena där nuvarande Novgorod och Ladoga ligger, alltså Vener (det svenska namnet). 

Rus härstammar från en äldre folkstam som i de äldre latinska texterna kallas Rutheni. Detta folk räknas som germansk stam, då de bebodde ett område i Frankrikes sydöstra landskap gränsande mot Tyskland. Dessutom kan idag spåras Valoun-spår i Ukrainas befolkning.
Och fram till 1900-talet kallade sig en liten folkgrupp i Ukraina för Rutener och Rusiny. 
Här har vi två starka bevis, som brukar förbigås i svensk historieskrivning pga det är finare och hederliga att räkna vikingar som handelsmän som grundlade ett helt rike, som det felaktigt idag kallas Ryssland. 

I historiska sammanhang gäller det att vara källkritisk och ta allt med en nypa salt. Tack vare okunniga och lögnaktiga författare kan historien förvrängas och förfalskas till respektive författares tycke och önskan.

Early Russian Historiography

Previous to the 17th century, Russian history must be based on limited Chronicles, legal codes and tales written by foreign travelers. Many sorts of sources, such as contemporary writings by local observers, simply don't exist for the early periods. The nature of the documents and their scantiness mean that certain historical questions will continue to be unanswered. This is often the case with the early history of any people, who generally have more pressing objectives than leaving a paper trail of their actions.

Our understanding of the very earliest Russian history, in the time even before Kievan Rus, is constrained by the twin problems of native illiteracy and foreign disinterest. The early Slavs and other peoples of what became the Russian lands unfortunately have left us only archaeological evidence of their existence and even that is rather sketchy. The most we have in the way of contemporary texts are certain Greek works, including Herodotus, which while useful for the Scythians, even there are sometimes confusing. Because of these factors, we largely have to depend on works such as The Primary Chronicle , which often include sections written long after the fact. Such is the case with sections treating the origin of the Slavs and the coming of the Varangians.

I think that it is important to look at these first two sections from "The Primary Chronicle" as printed in Dmytryshyn with a fair amount of depth, both for being representative of the Chronicles in general, and also to see how this nature can result in major historiographical disputes.

Selection One concerns the distribution of the early Slavs and how they came to be distinguished as many different groups, and how they came into contact with the Varangians. It begins with almost a grocery list of different tribes and where they lived; Moravians by the river Morava, Lyakhs by the Vistula, Derevlians in the forests and so on and so forth. It goes on to state that while "the Polyanians lived by themselves among the hills, a trade route connected the Varangians with the Greeks."1 This transition leads one to wonder whether the Varangians were Slavs; if so why did they had trade connections and the others didn't, and if not who were they and where did they come from. The passage goes on to say that this connection is through the Dnipro, across a portage, includes the river Lovat, two great lakes Ilmen and Nevo, the latter of which feeds into the Varangian Sea. This still doesn't answer either question. Then through the auspices of Dmytryshyn's editing we find ourselves learning that their were three brothers named Kyi, Shchek and Khoriv, and they were Polyanians and had a sister named Lybed. The brothers each lived on separate hills, two named for the respective brothers who lived on them, while the eldest brother had a town named after him. This was the town of Kyiv. It is to be noted that by the time this was being written down, there were some who thought Kyi was but a ferryman, while the chronicler contends that Kyi traveled to Tsargrad (Constantinople) and was done honor there by the Emperor, neither of which would have been possible had he been a mere ferry man.2 One can but wonder if the story isn't one of those "just so stories" that takes a question and gives a 'reasonable answer'. It then goes on to delineate which Slavs were among the Rus: the Polyanians, Derevlians, the people of Novgorod, Polotians, Dregovichians, Severians and Buzhians (Volhynians) and which merely paid tribute. Somehow this leads into how the Derevlians were immoral, unlike the Polyanians, who respected their various relatives. Why does this seem rather, 'convenient', that the supposed origin people, people who the author presumably is one of, are the virtuous ones, while the people who killed Olga's husband are slime? This is a very natural human tendency to paint oneself and ones enemies in the best and worst possible lights. This is as true in the past as it is now, with the difference that in periods where not many documents are written it is much easier to make sure all present the best face; there simply is not the mass of internal materials to contradict the publicity campaign.

According to the entry for 860-862, The Varangians were driven "back beyond the sea" by their tributaries. Now, as an interesting point, these tributaries were the Chuds, Slavs/Slovenes, Merians/Mers, Ves/Veps, and Krivichians, and these were the people who supposedly then requested the Varangians to return when they could not peaceably rule themselves. The first question is, when they say Slavs, what does the term refer to, since they said that there were many different tribes of Slavs. Then secondly, they refer to the Varangians as Varangian Russes3; that they were called Russes, as other "Varangians" were Swedes, Normans, Angles and Goths. So, what does "Rus" or "Russ" refer to? When the chronicle says "For the Slavic race in Rus includes only the Polyanians ..."4, are we to take it to mean that there was a land called Rus that then gave the name of Russ to a group of Varangians, or instead is it that the land were the Russ settled came to be called after them? Thirdly, while the Polyanians, and Severians are included in those of the Slavic race in Rus, they are clearly not included in those people who called the Varangians to rule over them again. This inconsistency may be the result of either scribal error or faulty oral history transferred to the written page. Another possibility is a writer at some temporal distance was trying to tie up all the loose historical ends and didn't quite manage to get them into a neat bow. Any of the above, singly or in combination, would seem to match the discrepancies in question. The chronicles note that with Rurik, the eldest of the three Varangian brothers, were two boyars not of his kin. These men, Oskold and Dir, found the city of Kyiv and learned of its domination by the Khazars, and with a force of Varangians "established their domination over the country of the Polyanians at the same time that Rurik was ruling at Novgorod."5 It goes on to state that in 880-882 Oleg lured these two into the open and had them killed for they were " not princes nor even of princely stock, but I[Oleg] am of princely birth."6 Let's suppose we are to consider that pretty good justification, at least that is the way the chronicler seems to intend it.

In just a few pages worth of material from "The Primary Chronicle" it is easy to see what sorts of difficulty such documents can present to the historian trying to reconstruct events. One has to consider biases of the writer/writers, the spans of time between the occurrence of events and the writing of them, as well as scribal error and various types of "corrections". As a result, it becomes surprisingly easy to interpret passages any way you want. It takes little imagination to see how either side of the Normanist/Anti-Normanist debate could assert that the evidence is in their favor, by seeing any material that supported the other view as questionable and that for their own untainted. 

As noted in Harcave, "[t]he Normanists accepted the Chronicle verbatim, concluded that the Rus were a Scandinavian tribe or group, and proceeded to identify the Rus-Ros-Rhos of other sources with the Scandinavians"7 This led to various difficulties, not the least of which included not being able to find any mention of the Rus in Scandinavia or anywhere else in the West. In addition, while the Chronicle dealt mostly with Novgorod, the word Rus was associated with the Kyivan state, and was used by "some Byzantine and Oriental writers long before A.D. 862, and was evidently located in southern Russia."8 While the evidence on careful consideration requires the Normanists to pull back from many of their assertions, it is also true that the archaeological record does not support the contention of some Anti-Normanists that there were no Vikings involved in Rus. Armor has been found in a style that is Scandinavian in style, and there is little hard evidence with which to out and out deny that the dynasty of Igor, Vladimir and Yaroslav was of Norman origin. Furthermore, as Riasanovsky points out, the problem could be a confounding of the Rus with the Varganians by some later editor, which would leave the story of the calling of the Varganians yet unchallenged.

Another kind of source we have for early Russian history are legal codes and other sorts of official documents. In Dmytryshyn we have "Russian Justice: The Short Version" (Rus'ka Pravda), "A Treaty between Novgorod and the Hanseatic League, 1270", "Restrictions on Peasant Movement", as well as some correspondence between England and Moscovia during the time of Ivan the Terrible and Elizabeth I. If we first look at the material from Russian Justice, it is to be noticed how specific the laws are, to the point of repetition.9 For example, in the very first article where the fine for unavenged murder is set at forty grivnas, it has to note each category of person to which it applies. Similarly, in article three all the various weapons with which a person striking another must pay twelve grivnas are listed out, instead of saying something like "blunt weapons". From these laws, under the principle that people don't make laws concerning things nobody does, it seems that theft and battery were popular hobbies, with some of the more interesting points including that the fine for the damage of either mustache or beard was four times that for a severed finger, and there seems to have been some question on whether burning a prince's bee hive counted as damaging it.

If we then turn to the Treaty between Novgorod and the Hanseatic league, we note that many articles concern themselves with retaining rates for services at previous levels, presumably so the cost of doing business could stay more or less constant. Furthermore, the rest of the regulations deal with various other sort of contingencies, from theft of goods, reneging on agreements, battery and murder, and other issues for which if there was not a speedy and unified answer could damage the trade. It also answers such questions of where jurisdiction begins and ends. It seems that the breaking of gates and fences must have been a somewhat common problem in the context of trade, because otherwise an article would not be devoted to it. We can only think of scenarios of how this would happen, for it says no more on the issue.

As we enter into the period of Ivan the Terrible, we start to have official correspondence between the Tsar and the Queen of England. Again, the major concern is trade and the handling people from the others territory. Yet, with the introduction of such documents, we move into a very different sort of milieu in regards to historiography. Instead of short articles of the previous document, the "First Privileges Granted by Ivan the Terrible to English Merchants, 1555" is written as prose coming from Ivan Vasilevich. Together with the other writings between Moscovia and England, it is clear that Moscovia is on the way to producing a paper trail for at least certain kinds of affairs. For the first time we can get a sense of the man behind the name, fleeting and somewhat shadowy to be sure, but there.

If we now backtrack, and look at the third type of source we have for Russian history prior to the 17th century, we get about as close as it is likely for us to get to social history. Travelers accounts often provide us with the kinds of details we are curious about, yet one has to be careful about believing ever word from these early tabloid writers. Two of these writings are actually regarding the Mongolians and are pretty much our only source concerning them other than the understandably biased Chronicle accounts. Through the accounts of John of Pian de Carpine and William of Rubruck, we can see aspects of Mongolians that in later years were to become traits of the Russians. As an example, the need to give presents to officials at nearly every turn.

We also are possessed of accounts from Contarini, Herberstein, and Chancellor, which represent views of Moscovy during the period of the late 15th century through mid sixteenth century. According to Contarini, who writes of 1476, the land he visited was a rich one in grain, flesh and fur, but difficult not only because of the weather but also because the people are of a brutal race and are drunk as often as possible.10 He further goes on to gives some details regarding the Duke and his family, the fineness of the banquets he attended, and the kindness done to him and the honor done to the Doge of Venice. He also describes some of the peculiarities brought on by the climate, such as the constant usage of sledges because of mud if not snow, how meat can be kept frozen for three months and how sani are designed to make winter travel possible.

Herberstein, who twice visited Moscovy, once in 1517 and again in 1526, includes in his account the power of Ivan Vasilievich and how he treats his nobles, an explanation of the Orthodox church, as well as the general state of slavery among the people. He states that the people only believe they are loved when they are beaten, and gives as an example of this the story about the German blacksmith Jordan and his wife. He also notes the low place of women in Moscovian society, how they have no authority in their homes and they are considered lacking in virtue if they are seen about. He also includes information about the nature of law and the unpleasantness of the weather, noting some particularly disastrous bouts of it. Chancellor mostly just notes how in their general condition all the Moscovities live poorly, including the nobles, but they also can put on great show at banquets and at war.

So, how do the materials for early Russian history compare to those of other peoples? If we compare them with the materials available for the earliest years of Islam, we find certain similarities. In both cases the material covering the origin period are written after the fact, and the question of self-serving additions and deletions is raised. Yet there is a is a very important difference in that Islam developed reasonably early a method of critical historiography, to try to deal with such issues. They wished to get down the words of Mohammad accurately, and developed an entire system for checking different oral accounts against each other. This same process was used for compiling an authoritative form of the Quran. Thus, Islamic history has a shorter temporal span of questionable and scanty sources than is true of Russian history.

In conclusion, the study of early Russian history is constrained by a long period in which little material is available. That which is available is often of questionable accuracy, and rarely subject to collaboration through other sources. As time flows forward we get more different kinds of material, with different biases and reasons for being written. It is not however until the 17th century that we start getting the breadth of materials that we often possess for other peoples.


Notes:

1 Dmytryshyn, pg. 4
2 Ibid. pg. 6
3 Ibid. pg. 9
4 Ibid. pg. 6
5 Ibid. pg. 9
6 Ibid. pg. 10
7 Riasanovsky, pg. 133 of Hardcave.
8 Ibid. pg. 134.
9 As an aside it is also interesting to note for how many offenses three grivnas is the appropriate fine. 10 Dmytryshyn, pg. 156.

From: angelfire.co/pq/philologos/RussiaHistorio.html


Read more on www.Historiebloggen.nu

Kyivrutenien

Kyivrutenien (även Kievrutenien) var från 800 till 1300-talet ett rike som dominerades av furstendömet Kyiv och omfattade under sin storhetstid större delen av Rutenien (dagens Ukraina, norra Rumänien och östra Slovakien). Riket beboddes av Rutener som även styrde riket.

Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Dregovichs

Dregovichi (dreh-GOH-vee-chee) comes form the old word "dregva", meaning "swamp" or "marsh". Hence the name means "Swamp-dwellers". The are the original inhabitants of Pripiat' marshes. They did also inhabit Podlasia and the name of the capital of that region "Drogichin" come from their name. Along with Krivichi they are the basis of modern Belarusian people.


Source

Read more on www.Historiebloggen.nu

Krivichs

Those are better called Krivichi (KREE-vee-chee) or Krivichians. This name most likely comes from Baltic word "krive", meaning "priest". They were most likely Slavicised Balts. Fun fact: "Russia" in Latvian is still "Krivia" Wikipedia:Krievija

Source

Read more on www.Historiebloggen.nu

Ilmen Slavs - called "Slovenes" or "Slovenians" or "Vens" in some sources

Those people didn't call themselves that though, it's a later academic term. They called themselves "Slovene", it's plural, singular is "a Sloven" (male), "a Slovenka (female)". Ilmen' or Ilmer' is the lake near which the city of Novgorod was built. Slovene migrated to that Baltic area by the sea from Pommerania, Wagria and Rugen in modern Germany, which back then was Slavic. I guess their best English rendering would "Slovene" (slo-VEH-neh), so that they are not confused with modern Slovenians, which back in those times were called "Horutane" (Carantanians).


Ukrajina Ukraina

På medeltiden och innan den, kallades Ukrajina/Ukraina:
  • Ostrogard, Ostragard, Ostregard
  • Hungard, Chunigard, Hunnorum, Hunorum, Hunia
Källor
Helmold's "Chronica Slavorum".


Andra förekommande namn:
Hunnaland (vikingasagor)
Vkrayn, Vkrayne, Vkrayna
Krayna, Krayne
Vkrania, Vcrania, Vkraine
Krajina


Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Polochans

Polochane were Krivichians living on the Polota river, whose chief city Polotsk was later to become one of the mightiest cities in the entire Baltic region. Imo, they need not to be a separate tribe, just merge them with Krivichi.


Source

Read more on www.Historiebloggen.nu

Vikingarnas konst

Med tanke på hur människorna bodde under vikingatiden - tätt tillsammans i rökiga hus med jordgolv - kan man tycka att de inte skulle ha varit särskilt intresserade av att skaffa sig konstföremål. Men de nordiska folken var så praktälskande att deras hantverkare stimulerades till att göra även vardagliga föremål till konstsaker. Styrkan i dessa känslor speglas av berättelsen om kärleksgudinnan Frejas längtan efter den underbara halsringen Brisingamen. Dess skapare, fyra konstfärdiga dvärgar, krävde att hon skulle ligga med var och en av dem i tur och ordning om hon ville ha smycket, ett erbjudande som hon gick med på.

Utom i poesi yttrade sig skandinavernas kreativitet i vad man idag skulle kalla för konsthantverk. Människorna använde inte de rikedomar som de vann genom handels- och plundringsfärder till att köpa konst för konstens egen skull. Istället skaffade de sig praktiska men samtidigt vackra vardagsföremål. Upphovsmännen var nästan alltid anonyma hantverkare, vanligen i tjänst hos kungar eller hövdingar. Först mot slutet av perioden framträdde en del runristare som signerade sina verk med sina namn, men de verkade i stort sett bara i Mellansverige.

En stor del av konsthantverket måste ha varit i trä och tyg, men det finns inte många exempel bevarade. Stenhuggarkonsten är också dåligt representerad, åtminstone från periodens början. På Gotland levde visserligen sedan länge en tradition med framställning av bildstenar, men på andra håll blomstrade stenskulpturen upp först efter mitten av 900-talet, och då kanske som resultat av att man stiftat bekantskap med kristna monument i andra delar av Europa. Den inhemska keramiken är inte heller framstående, men man importerade en del finare keramik från omvärlden.
   
Vad som framför allt har bevarats är exempel på metallhantverket. Denna form av konsthantverk hade redan då långa traditioner bakom sig i Skandinavien. Redan på 1000-talet f.kr. hörde nordiska bronssmeder till de främsta i Europa, trots att de var tvungna att importera både koppar och tenn till sin verksamhet. Till deras mästerverk hör en och en halv meter långa, vackert vridna bronslurar, som förmodligen användes vid ceremonier.

På vikingatiden tillverkade metallsmederna många olika sorters föremål. De gjorde spännen och utsirade nålar, som användes för att hålla ihop de långa yllemantlar som bars av både män och kvinnor. Vidare halsband, armringar och armband; amuletter och hängsmycken; skrin för förvaring av dyrbarheter, någon gång besatta med paneler skurna i valrossben; beslag till seldon; vindflöjlar som prydde masterna eller stävarna på långskeppen. Dessutom gjorde de naturligtvis praktfullt utsmyckade vapen.

Nordborna uppskattade en ornamentik som var kraftfull, slående och framför allt invecklad, präglad av slingor och flätmönster. Under hela perioden hämtades de viktigaste motiven från naturen. Utgångspunkten var ofta ett djur, även om detta vanligen framställdes i så stilliserad form att det nästan blev abstrakt. Från mitten av 900-talet börjar även växtmotiv uppträda i konsten. Framställningen av människor är jämförelsevis sällsynta, och när de förekommer är människokroppen vanligen (fast inte alltid) behandlad på ett halvt naturalistiskt sätt, som står i kontrast till sättet att framställa djurens kroppar.

Konsthistorikerna har urskilt sex stadier eller stilar i konstens utveckling under vikingatiden, var och en med sina särdrag. Det verkar som om utvecklingen styrdes av mästerliga hantverkare som hämtade inspiration från utländska konstföremål. Som exempel på den tidigaste stilen kan nämnas några rembeslag, funna i en grav i Broa på Gotland. Det var den första skandinaviska stilen med inslag av det så kallade "gripdjuret", ett djur som griper om ramverket eller andra element med tassarna.

De två följande stilarna, kända som borre- respektive jellingestilen, var delvis samtida och blomstrade från mitten av 800-talet till slutet av 900-talet. Båda präglas av bandformigt utdragna djurkroppar som flätas i invecklade mönster. Föremål i borrestil har ibland också en så kalld ringfläta som kan påminna om en del nutida klockarmband. Goda exempel på borrestilen kommer från den berömda skeppsgraven i Gokstad, Vestfold, Norge.

Vid mitten av 900-talet utvecklades jellingestilen till mammenstilen, som uppkallats efter ett ornerat yxhuvud, funnet i Mammen på Jylland. I denna stil är djuret mer fylligt, även om kroppen kan vara så förvriden att djuret verkar groteskt. Nu börjar också växtmotiv i form av bladverk och slingrande rankor att framträda. Sådana mästerverk som Bambergskrinet och Harald Blåtands runsten i Jelling, Jylland, som är prydd med bilden av en ormomslingrad djurkropp, är utförda i denna stil.

Växtmotiven blir ännu mer framträdande i ringerikestilen som efterträdde mammenstilen vid övergången till 1000-talet. Vid denna tid hade bladmotiv blivit regelbundna inslag i ornamentiken.

Vikingatidens sista konststil har fått sitt namn efter Urnes stavkyrka i Norge, där det finns en portal som härrör från en äldre kyrka. De invecklade mönsten av sammanslingrade ormar och djurkroppar kan påminna om vissa mönster i det brittiska konsthantverkets renässans under 1800-talet.

Trots alla variationer präglas vikingatidens konst av påfallande kontinuitet. Den stora förändringen kom mot slutet av perioden, vid övergången till kristendomen, då portarna slogs upp på vid gavel för utländskt inflytande. På 1100-talet anammade det nyomvända Skandinavien den romanska stilen från länderna i söder, och konsten anslöt sig till den europeiska konstens huvudfåra.


Läs mer här på www.Historiebloggen.nu

Runor - Futharken

Runalfabetet är känt under namnet futharken, efter de sex första runorna i den äldre runraden, vilkas ljudvärden motsvarade f, u, th, a, r och k. Det har funnits flera olika runalfabet, varav den nya nordiska runraden, som bara hade 16 runor, var det kortaste. Varje tecken kunde beteckna såväl ett ljud som ett föremål eller en abstrakt företeelse. Det första tecknet i alfabetet stod exempelvis inte bara för ljudet "f" utan också för "boskap" eller "rikedom".

Det begränsade antalet tecken i runraden på vikingatiden orsakade problem, eftersom vissa runor betecknade mer än ett ljud, medan vissa ljud saknade tecken. Det fanns exempelvis inga särskilda tecken för konsonantljuden "d", "g" och "p" - för dessa ljud använde man samma runor som för "t", "k" och "b". Många inskrifter är därför tvetydiga och svåra att tolka.


Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Ryssland är inte Ryssland

Ryssland är inte Ryssland

Vi ska undersöka två olika perioder 1547-1721 och 1721-1917.
Namnet på Ryssland i dessa perioder varier mellan olika länder.
Originalet ser ut så här:

Ryska: Российская империя (1721-1917)


Nedan följer en förteckning över några länders översättning och translitterering av namnet:

Makedonska: Руска империја
Bulgariska: Руска империя
Rumänska: Imperiul Rus
Katalanska: Imperi Rus
Franska: Empire russe
Esperanto: Rusia Imperio
Tyska: Russisches Kaiserreich
Tjeckiska: Ruské impérium
Slovakiska: Ruská ríša
Turkiska: Rusya İmparatorluğu
Nederländska: Keizerrijk Rusland
Portugisiska: Imperio Russo
Italienska: Impero russo
Afrikanska: Russiese Ryk
Vitryska: Расійская імперыя
Polska: Imperium Rosyjskie
Kroatiska: Rusko Carstvo
Estniska: Venemaa Keisririik
Latviska: Rusijos imperija
Litaueska: Krievijas impērija
Mongolska: Оросын Эзэнт Улс
Finska: Venäjän keisarikunta
Svenska: Ryska imperiet
Norska: Det russiske keiserdømmet
Danska: Russiske Kejserrige
Ungerska: Orosz Birodalom
Grekiska: Ρωσική Αυτοκρατορία
English: Russian Empire
Latin: Imperium Russicum, Rossicum, Russiae/Rossiae


Som listan visar, så förekommer det skillnader. Vi kan dra slutsatsen att namnet har felaktigt översatts och applicerats av flera länder, vilket har lett till förvränging av historien. Exempelvis på latin finns det två översättningar, den korrekta Rossicum och den felaktiga Russicum, vilket lett till felskrivning i historieböckerna.

Nästa undersökningsmomentet handlar om perioden 1547-1721, eller egentligen de korrekta perioderna 1547-1613 och 1613-1721.
Originalet ser ut så här:

Ryska: Царство Русское (1547-1721)


Nedan följer en förteckning över några länders översättning och translitterering av namnet:

Tjeckiska: Ruské carství
Nederländska: Tsaardom Rusland
Esperanto: Rusa carlando
Bulgariska: Руско царство
Franska: Tsarat de Russie
Spanska: Zarato ruso
Finska: Moskovan Venäjä
Katalanska: Tsarat Rus
Kroatiska: Moskovsko Carstvo
Makedonska: Царство Русија
Portugisiska: Czarado da Rússia
Turkiska: Rusya Çarlığı
Estniska: Moskva tsaaririik
Norska: Tsar-Russland
Polska: Carstwo Rosyjskie
Rumänska: Țaratul Rusiei
Grekiska: Βασίλειο της Ρωσίας
Tyska: Zarentum Russland
Islänska: Rússneska keisaradæmið
Danska: Zar-rusland
Vitryska: Маскоўская дзяржава
Italienska: Zarato russo
Serbiska: Руско царство
Ukrainska: Московське царство
Latviska: Krievijas cariste


Slutsatsen är att termen skiljer sig igen. Här däremot var det ryssarna själva som förfalskat sin egen historia. Flera länder håller sig till den sanna versionen Moskvatsardömet för perioden 1547-1721. Även befolkningen på den tiden kallade sig själva för Moskoviter och Moskali, vilket är inte att förknippa med Moskvabo, som syftar på en innevånare i staden Moskva. Därmed är den korrekta termen Råssia eller Råssland och dess befolkning kallas för råsser eller råssijaner, alternativt att kan man återgå till den äldre termen Moskali, t.ex. en moskal, flera moskaler.


Venä/Venäjä/Venemaa

En annan intressant och viktig aspekt är att finska Venä och estniska Venemaa syftar på folkstammen som bebodde området mellan Staraja Ladoga (Aldeigjuborg) och Holmgård/Novgorod. Det förekommer även namnet Slovener, prefixen "Slo" kan syfta på träsk eller skog, då området till största delen består av träsk och skog. Svenska termen är Vener.

Nordöst om Venä/Venemaa/Vener fanns även Vepser och i närliggande området Suzdal fanns Merer. När Venä, möjligen med vikingarnas hjälp, erövrade Vepser samt Merer, grundade de Novgorodriket.
Sedan kom Gyllene Horden att erövra Novgorodriket. Och så småningom grundade tatar-mongolerna Storfurstendömet Moskva (som egentligen är tatariskt ord för träskbo/skogsbo). Därför måste ryssarna härstamma från både tatarer och Venä. I dagens Ryssland finns det en stor invandring av asiatiska folkslag, så som uzbeker, kazakher, kyrgyzer, bashkirer, etc. Det tyder också på släktband, som dessa folkslag delar med ryssar. Allt detta kan möjligen förklara varför västerländska författare skriver att Ryssland är en asiatisk stat och har inget med Europa att skaffa.


Läs mer på www.Historiebloggen.nu

Vyatichs - called "Oka Basin Slavs" in some sources

Viatichi (VIA-tee-chee) were the easternmost Slavic tribe, which was fully subdued and Christianised only by the end of 12th century. Their legendary leader was Viatko, a short from of the name "Viacheslav", and they according to Primary Chronicle are too a bunch of settlers that came from Lendians, which rather quickly asimilated the Finns of Upper Oka. They of course were never called "Oka Basin Slavs" initially, it's a later academic term. They were very numerous and populous. I disagree with your notion, that they didn't colonise the Moscow area by the starting date. According to what I've read (it's in Russian), they pretty firmly did, as evidenced by archeology.


Source

Read more on www.Historiebloggen.nu

Erikskrönikan

03: hedith land, hedna taffwesta, taffwesta borg, 
Thz samma land thz vart alt cristith 
jak tror at rytza konungen mistit

04: joar blaa (joar blå), birgers älzte son valdemar konung

05: birgers andra son benedict, tridie magnus oc fierde erik,

10: aff karelom, thz gledde karela ok rytza land, ok striit mz rytza ok ingerboo

15: valdemars barn rikitza, marina; rikitza fik hetoghan aff kaliiss, marina fik en herra aff deeffholt.

17: by hova howa

18: wermaland

19: magnus haffde kär älskoga j tytzland til een jomfrwa, jomfrw heet helewigh, til en stadh heyter kalmara

23: sidhan haffde han andra the vtlenzska waro, riddara the hans klede baro; the frw hon heyt Elena, ok baro wid the wtlenzsko eth haat, ok sagdo til herra ingemar

26: valdemars hustrur: drotning sofia, cristina, katrina

32: wiborgh ligger öster, rytza än the haffdo föör vtan fynna skadha för sin dör, twingade karela, kekes holm, rytzane reddo sik mädhan til, ok rytzane komo tha affbraat, then tha er rytzsker honom er we, j häluite warda the ryza fägne, sidhan haffua rytza holmen hafft, 

34: marskalk törgils, bygdo landzkrona, tagher the rytza thzta spordo, atta hundrad folk oc ekke meer thera forman heet haralder, rytzland ligger östan sunnan til ok karela nordhan swa at sion them skiil, tha the koma ather til pekkinsäär, summi foro til adelhärin nider, the rytza giordo aff thörran widh, then tiid rytzane komo tiith man saa there marga brynio hwit thera hielma glimado ok thera swärd jak tro the foro ena rytza färd, ok rytzane waro mykit flere oc wärre, ok rytzane lupo rät fastlika till, tha vildo rytzane ä halla sith krii, matias ketilmundason mz sin rota tha kom en vnger starker helade froom henrik van kyrka ok jwan, the slogho tha rytzane there bort fran peder vnge porsse ok the flere, tha war rytzanne kompani, swa at marger rytz fik rödhan swet.

35: väl tio tusens rytze innan en rota, drotzet matius var tha swen, ok hörde thera ryta antswar, the rytza swarado wy takum there ey til her er engen honom bestanda wil

36: the rytza toghot tha jnnan en dagh, swa frampt vm rytzane haffdo biit, en godhan riddare heet her sten, gönom inger ok watland, 

37: the komo hem om sancta mikels tiidh, han heet jomker magnus han war födder a stokholms hws, rytzane sampnado sik tha aff ny ok karela ok hedne men for thy, huat rytzane willo hawa til handa, hundrada rytza waro j hware, marghom rytze giordo the wee the rytza földgo them alt med, sidhan vändo rytzane ok ridho ater bort, med rytzana ok mz thera makt Tha rytzane komo än waro the tha sextan före men ther aa rytzane stormado nat ok dagh, ok rytzane gingo jn man wid man, herra sten talade til rytzana swa, torkil andersson swarade tha gröt ey marskins hierta swa en rytz sköt han med eth spiwt, en from hälade heet karl haak hans eghin sälle han i häll staak han haffde rytza kleder vpa, The waardo the sik i kellarenom swa at rytzane kunno them ey faa, Tha foro rytzane alle heem

38: the sytzken


_____________________________
rytzafärd = troligen oordnat massanfall
thet hedna uthet – det hedniska packet

Kyivan Rulers - Rus', Ruthenian and East Slavic Rulers

Rurik of Novgorod
Reign: 864-879
Titles: varangian chieftan, prince of Holmgard Ladoga
Other names: Roderick, Hrōþirīk(i)az, Hrœrekr, Rorik, Rodrigo, Rørik, Rúrik, Roderyk, Roderik,
Born: ?
Died: 879
Mother: ?
Father: ?
Spouse: ?
Children: Igor I of Kyiv
Origin: probably Wendish, but may be northern


Oleg of Novgorod
Reign: 879-912
Titles: varangian grand prince of Rus'
Other names: Helgi
Born: ?
Died: 912, Kyiv or Aldeigjuborg
Mother: ?
Father: ?
Spouse: ?
Children: ?
Dynasty: probably none


Igor I of Kyiv 
Reign: 912-945
Titles: varangian ruler of Kyivan Rus', prince of Rus'
Other names: Ingvar
Born:
Died: 945 in Iskorosten
Mother: ukrainian?
Father: Rurik
Spouse:
Children: Sviatoslav I of Kyiv

Olga of Kyiv
Reign: 945-963/2/9
Titles:
Other names: Olgha, Volga, Allogia, Helga, Olena, Elena, Hailaga
Born: ca 890 or 881/871/879, Plisnensk (near Lviv)
Died: 11 july 969, Kyiv
Mother: Olena, daughter of Budymyr
Father: Gostomisle or Vladimir-Rasate (Vladimir of Bulgaria)
Spouse: Igor I of Kyiv
Children: Sviatoslav I of Kyiv


Sviatoslav I of Kyiv
Reign: 945-972
Titles: prince of Rus'
Other names:  Σφενδοσθλάβος, Sphendosthlabos
Born: 942 in Kyiv
Died: march 972 on the island of Khortytsia in Dnipro
Mother: Olga of Kyiv (regent 945-964) born in Plisnensk nera Lviv, other names: Olena, Helga
Father: Igor I of Kyiv
Spouse: Predslava (bulgarian princess?), Malusha
Children: With Predslava: Yaropolk I of Kyiv, Oleg; With Malusha: Volodymyr I of Kyiv
Origin: Ukrainian-northern


Yaropolk I of Kyiv
Reign: 972-980
Titles: prince of Rus'
Other names: Iaropolk
Born: 950
Died: 980 in fort Roden, today Kaniv (river Ros)
Mother: Predslava (bulgarian princess?)
Father: Sviatoslav I of Kyiv
Spouse:
Children: Sviatopolk I of Kyiv
Ogirin: Ukrainian-Bulgarian


Volodymyr I of Kyiv
Reign: 980-1015
Titles: prince of novgorod, grand prince of Kyiv
Other names: the great, Valdamarr Sveinaldsson
Born: ca 958
Died: 15 july 1015 in Berestove (Kyiv Region), aged 57
Mother: Malusha (may be of northern ogirin)
Father: Sviatoslav I of Kyiv
Spouse: Allogia, Rogneda of Polotsk, Adela, Malfrida, Anna Porphyrogenita a granddaughter of Otto the Great
Children: Izyaslav of Polotsk, Yaroslav the Wise, Mstislav of Chernihiv, Saint Boris, Saint Gleb, Maria Dobroniega of Kyiv, Agatha (possibly)


Sviatopolk I of Kyiv
Reign: 1015-1019
Titles: the accursed, prince of Turov, grand prince of Rus'
Other names: Sventopluk
Born: 980
Died: 1019
Mother: ?
Father: Yaropolk I of Kyiv
Spouse: a daughter of Bolesław I Chrobry
Children:


Yaroslav (the wise)
Reign: 1019-1054
Titles: prince of Novgorod and Rostov, grand prince of Kyiv
Other names:
Born: ca 978
Died: 20 february 1054, aged 76
Mother: Rogneda of Polotsk
Father: Volodymyr I of Kyiv
Spouse: Ingegerd Olofsdotter of Sweden ? (Irene, Irina) (6 sons and 4 daughters)
Children: with Ingegerd Olofsdotter of Sweden: Anne of Kyiv (queen Anna of France), queen Anastasia of hungary, queen Elisabeth of Norway (Elisif of Kyiv), Vsevolod, Agatha (wife of Edward the Exile), Igor Yaroslavich, Iziaslav I of Kyiv, Sviatoslav, Volodymyr of Novgorod, sixth son?


Iziaslav I of Kyiv
Reign: 1054-1068
Titles: prince of Turov and Novgorod, grand prince of Kyiv
Other names:
Born: ca 1024
Died: 3 october 1078 in Nezhatyva Nyva
Mother: Ingegerd Olofsdotter of Sweden (a daughter of Olof Skötkonung)
Father: Yaroslav the wise
Spouse: Gertrude of Poland (Casimir's sister)
Children: Yaropolk, Sviatopolk II of Kyiv, Mstislav


Sviatoslav II of Kyiv
Reign: 1073-1076
Titles: prince of Chernihiv, grand prince of Kyiv
Other names:
Born:
Died:
Mother:
Father:
Spouse:
Children:


Vsevolod I of Kyiv
Reign: 1078-1093
Titles: grand prince of Kyiv
Other names: Vissivald
Born: ca 1030
Died: 13 april 1093, aged  63
Mother: Ingegerd Olofsdotter (a daughter of Olof Skötkonung)
Father: Yaroslav the wise
Spouse: Anastasia (?–1067); Anna, a daughter of the Cuman Khan (?–1111)
Children: with Anastasia: Vladimir, Ionna; with Anna: Eupraxia, Rostislav, Catherine, Maria


Sviatopolk II of Kyiv
Reign: 1093-1113
Titles: prince of Turov and Novgorod, grand prince of Kyiv
Other names:
Born: 8 november 1050
Died: 16 april 1113 in Vyshhorod, aged 62
Mother: Gertrude of Poland (Casimir's sister)
Father: Iziaslav I of Kyiv
Spouse: Premyslid princess (bohemian)
Children: Briachislav, Iziaslav, Maria; with Premyslid princess: Jaroslav, Anna, Zbyslava of Kyiv (b.1085/90-d.1113, Сбыслава Ярославна, Yaroslavs daughter?), Predslava


Volodymyr II
Reign: 1113-1125
Titles: prince of Smolensk Perejaslav Chernihiv, grand prince of Rus
Other names: Monomachos (Vasili, Basileios)
Born: 1053
Died: 19 may 1125
Mother: Anastasia of Bizantium
Father: Vsevolod I of Kyiv
Spouse:
Children:


Mstislav I of Kyiv
Reign: 1125-1132
Titles: grand prince of Kyiv
Other names: Theodore, Harald (after grandfather Harold II of England))
Born: 1 June 1076 in Turov
Died: 14 April 1132 in Kyiv, aged 55
Mother: Gytha of Wessex
Father:
Spouse: Christina Ingesdotter of Sweden (Swedish: Kristina Ingesdotter), Liubava Dmitrievna
Children:

...

Read more on www.Historiebloggen.nu

Gårdarike

Nedan följer en djupgående analys av namnet Gårdarike.


Garðar = Igaliku, Grönland (källa: wikipedia)
Garðaríki = Garðaveldi = Gårdarike (källa: wikipedia)
Garðum = Gårdarike (källa: Vikingarnas språk)
Garðum = trädgård (källa: google translate)
Görðum = trädgård (källa: google translate)
Garðaríki = Jarislav (källa: google translate)

Gardarsholm (isländska: Garðarshólmur) = Island (källa: wikipedia)
isländska: veldi = svenska: kvadrat, fyrkantig (källa: google translate)
isländska: veldi = engelska: power, authority
isländska: ríki = stat
svenska: gårdar = isländska: bæjum (eng: town), bæir (eng: town), býli (eng: farm), jarðir (eng: estate)
svenska: gården = isländska: bæ, bænum, bærinn, býli


According to Boris Kleiber, Garða is a shortened form of Kœnugarðar, the Old Norse name for Kyiv.  (Pritsak 1981:372)

Runestone N62 (Norway):
× ikli × reisti stein þana eftir × þoral... sun sin is uarþ tauþr × i uitahol(m)(i) miþli u(i)taulms auk karþa ×

Gårdbystenen

translitteration:
harþruþr + raisti + stain + þinsa + aiftiR + sun + sin + s(m)iþ + trak + kuþan + halfburin + bruþiR ans + sitr + karþum brantr + rit- × iak þu raþa + khn
tolkning:
Herþrúðr reisti stein þenna eptir son sinn Smið, dreng góðan. Halfborinn, bróðir hans, sitr Gôrðum. Brandr rétt hjó, því ráða kann

Ristningens karþum (Gôrðum) (nominativform: karþa/Gôrða(?)) avser det rutenska riket och översätts med Gårdarike i enlighet med de isländska sagornas benämning på området. Möjligen hänger det till synes ovidkommande nämnandet av broderns uppehållsort samman med arvsrätt. Äldre Västgötalagens stadgar nämligen att "ingen mans arv tager han medan han sitter i Grekland"[4]. Motsvarande regel kan ha varit tillämplig här.[3] Den äldre tolknigen att det istället skulle syfta på orten Gårdby, är felaktig.


Turingestenen SÖ 338

Latin transliteration:

A * ketil : auk + biorn + þaiR + raistu + stain + þin[a] + at + þourstain : faþur + sin + anuntr + at + bruþur + sin + auk : hu[skar]laR + hifiR + iafna + ketilau at + buanta sin * ¶ bruþr uaRu þaR bistra mana : a : lanti auk : i liþi : uti : h(i)(l)(t)u sini huska(r)la : ui- +

B han + fial + i + urustu + austr + i + garþum + lis + furugi + lanmana + bestr

Old Norse transcription:

A Kætill ok Biorn þæiR ræistu stæin þenna at Þorstæin, faður sinn, Anundr at broður sinn ok huskarlaR æftiR(?) iafna, Kætiløy at boanda sinn. Brøðr vaRu þæiR bæstra manna, a landi ok i liði uti, heldu sina huskarla ve[l]. B Hann fioll i orrustu austr i Garðum, liðs forungi, landmanna bæstr.

English translation:

A "Ketill and Bjôrn, they raised this stone in memory of Þorsteinn, their father; Ônundr in memory of his brother and the housecarls in memory of the just(?) (and) Ketiley in memory of her husbandman. These brothers were the best of men in the land and abroad in the retinue, held their housecarls well." B "He fell in battle in the east in Garðar, commander of the retinue, the best of landholders."

Wikipedia: Gårdarike

Gårdarike, Garðaríki, är den norröna benämningen på Rus eller för trakterna runt Holmgård, dagens Novgorod. På vikingatida svenska runstenar förekommer även Garðar (Gårdarna). "Gårdar" var områden med handelsplatser, och kommer från slaviskans grad/gorod 'stad' (se den engelska artikeln om slaviska bosättningar som innehåller ordledet grad). Ett annat namn för Rus (Ruz) som förekommer i den norröna litteraturen är Svitjod det stora (Svíşjóğ hin mikla), d.v.s. (ungefär) det stora Sveariket.

Det är inte alltid tydligt vilket område som avses med "Gårdarike". Ibland talas det parallellt om Gårdarike och Rus, till exempel i Torvald vittfarnes saga där alla konunga á Rúzlandi ok í ǫllu Garðaríki nämns, d.v.s. 'alla kungar i Rusrike och i hela Gårdarike'.[2] Där verkar alltså "Rusrike" utgöra en del i den större enheten "Gårdarike".



austr * i * krikum = austr í Grikkjum = east in Greece = öster i Grekland

Vissa forskare har påstått att Garðar och Austr (med dess variationer Austrvegr, Austrlönd, Austrríki) refererar till samma plats, dvs Rus. Altså "trodde" forskare att Garðar, Austr och Rusriket är olika namn för samma land eller plats. Detta motsägs i denna runsten Ög81 (Högby gamla kyrka) där ovanstående inskriptionen inristats.

Saxo Grammaticus (från runeberg): skriver att Austrvegr och Austrlönd är lika med Oriens. Austrriki är lika med Orientis imperium. Bland dess inbyggare (Orientales) nämner han: sclavi, curetes, sembi och sangali. Estia och dess invånare estones synes han ej föra till Oriens. Isländarnes Svithiod, hvilket namn af dem användes dels i betydelsen Sverige, dels såsom omfattande äfven Rusriket, då man tillade Svithiod hin mikla, öfversatte Saxo med Svetia, utan att känna det isländska namnets dubbla betydelse. Till följd häraf låter han folket scythæ bo i Svetia, men dock en gång hafva egt Hellespontiernas land, hvarmed bör förstås landet vid Svarta hafvets kust – I det hela kan man säga, att Saxo har större lokalkännedom i den skandinaviska norden än någon, som före honom skrifvit därom, men då han råkar utom dess gränser, begår han ofta misstag, merendels därför att han icke klart preciserat för sig, hvilka land hans källor afsett med de olika namn, som de begagnade.


Ráðbarðr
Raðbarðr or Rathbarth (late 7th century) was a legendary king of Garðaríki, who appears in Sögubrot and the Lay of Hyndla. Sögubrot tells that he married the fugitive princess Auðr the Deep-Minded without the consent of her father king Ivar Vidfamne, who soon departed to punish his daughter. He died, however, on route, and so Ráðbarðr helped Auð's son Harald Wartooth claim his maternal grandfather's possessions in Sweden and Denmark. Ráðbarðr and Auðr had a son together named Randver.

Radbart, Raðbarðr, Rathbarth, var enligt de nordiska sagorna Sogubrot och Hyndlas sång kung av Gårdarike under senare delen av 600-talet. I Sogubrot berättas att han gifte sig med Ivar Vidfamnes flyende dotter, prinsessan Aud, utan hennes faders medgivande. Ivar begav sig då iväg till Gårdarike för att bestraffa dottern. På vägen dit dog han emellertid. Radbart hjälpte sedan Auds son från ett tidigare äktenskap, Harald Hildetand, att hävda sin rätt till sin morfaders tillgångar i Sverige och Danmark. Radbart och Aud fick enligt denna saga senare sonen Randver, som blev kung i Sveariket.
(Wikipedia)


Rike = Gordord, goðorð
I arvet ingick också svärfaderns ställning som gode med tillhörande rättsområde, gorordet. Dessa sågs nämligen enligt dåtida praxis - liksom kyrkor och präster - som ett slags privategendom som kunde såväl ärvas som köpas. Under 1100- och 1200-talet började godorden kallas för riken.
Enligt överenskommelsen med kungen skulle Sturla försöka tvinga ifrån de isländska hövdingarna deras riken.
(källa: Mats G. Larsson, Minnet av vikingatiden)


Österlanden = Finland
På 1500-talet började man kalla landskapen i öster för Finland, det namn som tidigare bara gällt Åbotrakten, begreppet Österlanden blev gammalmodigt och användes mest i arkaiserande, poetiska sammanhang.
(källa: John Chrispinsson, Den glömda historien)


Sedan 1800-talet har man antagit att namnet Gårdarike, Garðaríki, som används i den isländska litteraturen, betydde "landet med städerna, stadslandet". Garðar, vilket är det namn som finns på runstenarna, skulle ha syftat på de städer som fanns längs vägen mot Bysans: Novgorod (HolmGarðr), Kyiv (Kœnugarðr) och Konstantinopel (MiklaGarðr). Dock stämmer detta alltså inte, då Miklagård var Bysans, eller åtminstone den staden som representerade Bysans. Och eftersom det fanns ett rike i öster, nämligen Kyivriket, så drar vi slutsatsen att Gårdarike är Kyivriket, dvs dagens Ukraina.
(källa: Smältdeglars härskare och Jerusalems tillskyndare)


Gardar/Gardariki kan syfta på Frisland, enligt Pritsak.

Läs mer på www.Historiebloggen.nu